Studiebesök i Vävstugan

När jag var barn fick jag en liten barnvävstol i julklapp. Den levererades färdigmonterad med varp och allt och jag minns att det var roligt så länge det varade. Det vill säga, tills varpen tog slut, för sedan visste inte mamma hur man skulle göra så vi klippte bara av alla trådarna och vävstolen blev stående. Det blev några knöliga färgglada mattor till dockskåpet i alla fall.
 
Hos mormor fick jag hjälpa till att klippa mattrasor. Vi satt i timmar i köket och klippte tills händerna värkte. Mattrasorna lämnade mormor till en kvinna som vävde. När mattan var klar var det spännande att identifiera de olika ränderna. Där är mormors gamla nattlinne, och där är påslakanet som tog sådan tid att klippa. Vilka härliga minnen! 
 
Eftersom jag inte kan något om vävning så bjöd jag in mej själv till Löttorps vävstuga som ligger alldeles i närheten av Ullcentrum. Karin som ni har sett på bloggen visade mej runt. De är 27 aktiva medlemar i vävstugan och de träffas varje torsdag. Nästa år firar de 30-årsjubileum. Hela lokalen är proppfull med vävstolar och under skyddande skynken ligger fantastiska arbeten. 
 
Karin och Marita berättar lite om olika tekniker och jag imponeras av vilken kunskap de besitter. För att väva en större duk krävs ca 100 timmars förberedelser och man behöver vara 2 personer som hjälps åt. Är man van så väver man sedan ca 8 cm per timme beroende på hur svårt mönster det är. Det är alltså inget för stressade människor som vill ha snabba resultat. Snarare meditativt och ett tillfälle att få tid för sej själv kanske. 
 
Tekniken nedan kallas för Gagneskrus. Det ser ut som om man har lagt en skir vit spets ovanpå en rosa duk. Karin berättar att tekniken från början uppfanns pga ett fel. Vilken tur att man gör fel ibland, om man får så här vackert resultat.
 
  
 
Här är det färgglada grytlappar på gång i rips. Hanken som grytlappen ska hängas i vävs in direkt i stället för att sys på i efterhand. 
 
Vackra handdukar.
 
Det krävs armstyrka för vävning förstår jag. Marita slår med väldig kraft. 
 
Det här kallas för Gubbatäcke. Otroligt detaljrikt och vackert arbete som Marita har vävt. 
 
  
 
Karin väver Engelsk tuskaft:
 
 
Full av beundran lämnar jag de glada damerna som nu ska ta en kafferast. Lärde jag mej något nytt? Ja, att vävning är mer komplicerat och tekniskt än jag hade trott. Jag hoppas att alla som köper eller får något vävt i present har vett att uppskatta den tid, kunskap och kärlek som har vävts in mellan trådarna. 
 
Tack Karin och Marita!
Hälsningar Annsofie
En kommentar publicerat i Vävt
Taggar: Löttorps vägstuga, vävning
#1 - - Eva Thallauer:

Så mycket vackert ni gör!