Lamaull från Anderna

 
Karin hade med sig ett par extra sköna pulsvärmare som hon har stickat åt sin man.
De kan han ha på sig när han sportfiskar i Kalmarsund.
Garnet är något alldeles extra speciellt.
En god vän till Karin är forskare vid Karolinska, och hon arbetar med ett kvinnoprojekt uppe i Anderna på den Argentinska sidan. Indianerna där drabbas av sjukdomar och Karins vän har funnit att de har arsenik och bly i kroppen. Troligtvis på grund av saltöknar de bor vid och marken är karg.
Det finns lamadjur, och kvinnorna tar hand om ullen. Vännen försökte få tag på garn, vilket var svårt, det är färdiga produkter som säljs som grovt stickade mössor. Till sist hittade vännen en kvinna som spann garn på en slända, på 4 500 meters höjd, och Karin har fått några härvor av det handspunna garnet från lamadjur.
När Karin stickade pulsvärmarna tyckte hon att garnet var kletigt och hon blev vit om fingrarna. Först förstod hon ingenting, och undrade om garnet var behandlat med något. När pulsvärmarna var klara, tvättade hon dem, och då förstod Karin vad som hade kletat. Det var salt som var i ullen. När det blåser ryker det salt från saltsjöarna, och luften blir saltmättad.
I alla fall, det var bland de mjukaste, varmaste och skönaste pulsvärmare vi provat.
Garnet var spunnet som entrådigt, och stickor nummer 3½.
Säga vad man vill, handspunnet garn överträffar maskinspunnet garn. Det blir mjukare och absolut mer levande.
 
   
 
Ann

Mönster från 1800-talet!

 
Kommer ni ihåg den krokade västen, som vi skrev om förra vintern?
 
   Det här bruna originalet, kommer från Blekinge nere vid kusten, och uppgavs vara krokad under andra halvan av 1800-talet. Irma som driver Blekinge Hemslöjd i Karlskorna anser att den är krokad i Blekinge. Av den anledningen att kanten är virkad med precis de färger och virkmaskor som manshängslen gjordes i under 1600- och 1700-tal. Annars har vi haft många funderingar var modellen kommer ifrån, någon har sagt Tjeckien, och jag har trott på Tyskland, det är ju inte långt från Blekinge, bara rakt över, sjövägen.
I alla fall, har en läsare av bloggen, Kanonkulan, skickat en kommentar där hon berättar att på Ravelry finns det en kvinna som har gjort liknande västar som den här:  Morganaside's väst 
 
 
Helt otroligt! Morganaside bor i USA, i Wisconsin, och gör bland annat historiska kläder, från 1800-talet.
Ni som har Ravelry kan se att hon har gjort flera varianter av den här västen. Hon anger Bazar som mönster, och vid en av modellerna har hon skrivit årtalet 1863.
Då började jag fundera och leta efter vad Bazar vad för något. Hittade på Ebay.de (Tyskland) antika tidningar som kostade många hundra Euro styck.
Eva i Frankrike har sökt vidare, och till sist har hon hittat tidningarna från Bayerska statsbiblioteket, inscannade och kan läsas som e-bok. Här är  Bazar 1863
Bazar visar sig vara en månadstidning för tyska kvinnor, typ Året Runt eller Allers.
Där finns noveller, musikstycken, tips på frisyrer, trädgårdstips, mycket mode och handarbetstips.
Bazar var rena himmelriket för mig, man kan spendera timmar att läsa och hitta roliga saker. Helt fantastiskt!
Och det finns fler årgångar inscannade. Här är litet axplock av bilder:
 
     
 
    
 
Om ni ser den näst sista bilden, nere till vänster - där är tekniken
Hank och Stör / Snöstorpstickning!!
För er som är intresserade av textila tekniker och historia, då kommer ni nog inte att vara särskilt kontaktbara under julhelgen....
Morganaside har några bloggar, och vi har mailat till henne, och hon var glad över vår väst.
Formen på vår väst skiljer sig lite från hennes, men om man ser i Bazar återfinner man vår form i andra schalar fast i andra material. Det kan hända att vår väst finns i en annan årgång.
 
Förnöjsam julläsning
önskar Ann

Ett till par vantar à la svärmor

 
Ett till par vantar har Karin stickat med förgarn på insidan.
Till de här vantarna, har hon stickat med stickor nummer 3, tretrådigt vitt garn, och
 
förgarn     lila-rosa-vinröd.
 
40 maskor la Karin upp, och stickade efter mönstret vi skrev förra veckan.
 
  
 
Tummen blev hon nöjd med, mönstret ser ut som en dragkedja sa sambon.
Storleken är fortfarande ganska liten, motsvarande Small nu.
Till storlek Medium bör det nog vara 48 maskor. Förgarnet på insidan tar ganska mycket plats.
 
 
Marie (min yngsta dotter) har smugglat med sig idag ett par vantar från sin svärmor.
Hennes svärmor, långt innan hon blev svärmor åt Marie, beställde för länge sedan ett par vantar av Maries farmor Elsa (min svärmor), och de vantarna har använts flitigt. På högertummen är det ett hål av nötning.
Vi noterar att Elsas vantar har ullen instickad oftare, varanna maska, än de Karin har gjort.
Och att vantar som Elsa har gjort, och Karin gör, skiljer sig lite från de som visas på nätet. Karin låter förgarnet löpa med hela tiden, medan på nätet har man dragit av förgarnet till små tussar som stickas in allteftersom.
 
      Hälsningar Ann
Visa fler inlägg