Och en virkad volangschal i lingarn Linea
Vi har virkat upp volangschalen även i lingarn Linea.
Det blir en fint festlig schal med vacker glans.
Den stolta modellen på bilden är mitt äldsta barnbarn, Freja 4 år.
Virknål nr 6, garnåtgång 50 gram.
Lägg upp 150 lm.
Virka första varvet med fasta maskor.
Övergå sedan till halvstolpar.
Varv två är ett ökningsvarv: *halvstolpe + luftmaska*, upprepa *-*.
Nu är det dubbelt så många m, 299 m.
Virka 3 varv.
Varv 6 är ett nytt ökningsvarv. Virka ytterligare ett varv.
Ann
Pulsvärmare i tvåtrådigt z garn
Karin har stickat en pulsvärmare i Ullcentrums nya z-tvinnade garn.
Vi har diskuterat vad det ger för skillnad om man stickar tvåändstickning med s-tvinnat
eller z-tvinnat garn.
Det som händer när man stickar tvåändstickning är att garnet snurrar mycket.
Om man har s-tvinnat snurrar garnet i samma riktning som tvinningen.
Då blir garnet ännu mer tvinnat, och det blir en aningens fastare och hårdare yta.
Och vid z-tvinnat stickar man åt motsatt håll som tvinningen, och garnet löser upp sig.
Då blir ytan mjukare, och om man ska tova/filta (som man gjorde förr) är ytan mer lättfiltad om fibrerna ligger mer lösa.
Beskrivning till pulsvärmare:
2 tr z-tvinnat garn. Strumpstickor nr 2½.
Lägg upp 81 maskor. Sticka första varvet platt, så att det blir avigt.
Sticka sedan slätstickning i 7 cm.
Sticka 4 krokvarv.
Sticka 4 räta varv - öka 3 m under första varvet = 4 x 21 m = 84 m.
Sticka 11 varv mönster.
Sticka ett avigt varv med rött.
Avmaska i vitt.
Trevlig stickning, önskar AnnBanangarnet nyhet i Kalmarbutiken
Banangarnet kommer från en förnybar,hållbar och miljövänlig källa.
Det är bananplantansbark som genom en process omvandlas till
spinnbara fibrer. Den fina lystern gör att banangarnet även kallas
för vegansilke.
Garnet är hanspunnet och handfärgat av ett kvinnokoperativ i Indien.
Ullcentrums Kalmarbutik har bara detta garnet,så det går ej att köpa
i Löttorpsbutiken eller Borgholm.
Ett spännande garn som är ganska grovt,men ger en mycket skön
känsla och värme.
Birgitta Ullcentrum Kalmar
Det är bananplantansbark som genom en process omvandlas till
spinnbara fibrer. Den fina lystern gör att banangarnet även kallas
för vegansilke.
Garnet är hanspunnet och handfärgat av ett kvinnokoperativ i Indien.
Ullcentrums Kalmarbutik har bara detta garnet,så det går ej att köpa
i Löttorpsbutiken eller Borgholm.
Ett spännande garn som är ganska grovt,men ger en mycket skön
känsla och värme.
Birgitta Ullcentrum Kalmar
Banangarn.
Pulsvärmare.Garn Banangarn,stickor nr 7. Rätstickning.
Lägg upp 36 maskor på korta stickor nr 7 .
Sticka sedan i rätstickning till önskad längd.
Maska av och sy ihop.Klart!
Pulsvärmarna blir så underbart mjuka och sköna.
Det finns många färger att välja på alla är melerade.
Så dom passar till väldigt mycket.
Här har jag gjort ett par i lilamelerad, garnåtgång 1,5 hg.
Åter igen garnet finns bara i Kalmarbutiken.
Birgitta Ullcentrum Kalmar
Karins tvåändstickade tröja
I slutet av 80-talet stickade Karin som mest tvåändstickning. Då var hon kursledare genom ABF i Järfälla. Hon har en äldre upplaga av boken från Dalarnas Museum, 1984, och i den upplagan finns en bild på en tröja. I min bok, som är senare och omarbetad, har man plockat bort tröjan. Och Karin gjorde en nästan likadan tröja. Till fram- och bakstycken köpte hon en gammal militärfilt från T3 i Sollefteå, som hon klippte ut delarna från.
Ärmar och halsringning tvåändstickades i tretrådigt ullgarn. Som dekorationsfärg valde Karin växtfärgat grönt. Hon erinrar sig att hon blandade björklöv och indigo. Växtfärgningen skedde i Fängsjö i Ångermanland, där hennes morfar kom ifrån.
Till kanter runt fickorna, och runt axlar vävde Karin ett band på bandgrind, som hon klädde med.
Ann
Senaste nytt från sexkantströjan
Nu är jag färdig med nästan alla bitarna till tröjan.. fortfarande saknas två halva sexkanter i nederkant.
Och så är det ju det här med att fästa trådar. I det här skedet så ifrågasätter jag min facination för att tillverka klädesplagg av småbitar som måste monteras ihop och sen alla trådar som ska fästas!!! Varför inte göra plagg i ett enda stort tycke - det blir mycket färre trådar då. Ska fundera på det. Men om man bara biter ihop och fäster en tråd i taget så går det ganska fort. Nu har jag bara halva baksidan och ärmarna kvar.
Längst ner på ärmarna virkade jag runt istället för att sätta mindre lappar för att få ärmarna lite tajtare. Jag fortsatte vågmönstret som blir när sexkanterna virkas ihop.
Efter några varv så minskade jag regelbundet över varvet. Ärmen blev inte hellång, utan ca 10 cm kortare än armen. Detta för att jag har märkt att ärmar har en tendens att hänga ut sig när man använder plagget. Hoppas det blir bra.
God virkning,
Monica
Och så är det ju det här med att fästa trådar. I det här skedet så ifrågasätter jag min facination för att tillverka klädesplagg av småbitar som måste monteras ihop och sen alla trådar som ska fästas!!! Varför inte göra plagg i ett enda stort tycke - det blir mycket färre trådar då. Ska fundera på det. Men om man bara biter ihop och fäster en tråd i taget så går det ganska fort. Nu har jag bara halva baksidan och ärmarna kvar.
Längst ner på ärmarna virkade jag runt istället för att sätta mindre lappar för att få ärmarna lite tajtare. Jag fortsatte vågmönstret som blir när sexkanterna virkas ihop.
Efter några varv så minskade jag regelbundet över varvet. Ärmen blev inte hellång, utan ca 10 cm kortare än armen. Detta för att jag har märkt att ärmar har en tendens att hänga ut sig när man använder plagget. Hoppas det blir bra.
God virkning,
Monica
Aviga maskor på tvåändstickningen
Idag har Karin och jag suttit tillsammans igen och stickat på tvåändstickningen.
Igår bytte jag de långa stickorna, 20 cm, till kortare 13 cm. Det blev också lättare i handen med inte så långa spretande stickor. Bambustickorna är bra, för de glider inte ut från arbetet som metallstickor tenderar att göra.
Nu blev det lättare att hålla i arbetet.
Idag stickade vi aviga maskor. Då lägger man fram bägge garnändarna på framsidan.
Och tekniken att kasta med vänsterhanden gick inte alls.
Enklast är att kasta med högerhanden. Man tar den bortersta garnänden, kastar över tråden runt stickan, och stickar en vanlig avig maska.
Vi tittade också lite noggrannare över hur Karin stickar räta maskor, och kastar med den högra handen.
Hon byter inte mellan händerna, utan hon släpper stickan helt och hållet medan hon kastar med högerhanden. Vänsterhanden håller i arbetet hela tiden.
Karin har tvåändstickat mycket, och hon har arbetat upp en hastighet. Men hon fick erkänna att det går lite fortare att kasta med vänsterhanden, när man stickar räta maskor.
Om två veckor ska hon lära mig att sticka krus och krokmaskor.
Här visar Karin ett par tvåändstickade sockor. Hon stickade dem 1987, i tretrådigt garn från Bergå. (Bergå upphörde för flera år sedan, och idag är Ullcentrums tretrådiga ullgarn det som är mest likt i kvalitén). Sockorna har använts flitigt, Karin fjällvandrar mycket, har alltid sockorna i stövlar och kängor, och de slits inte.
Ann
Igår bytte jag de långa stickorna, 20 cm, till kortare 13 cm. Det blev också lättare i handen med inte så långa spretande stickor. Bambustickorna är bra, för de glider inte ut från arbetet som metallstickor tenderar att göra.
Nu blev det lättare att hålla i arbetet.
Idag stickade vi aviga maskor. Då lägger man fram bägge garnändarna på framsidan.
Och tekniken att kasta med vänsterhanden gick inte alls.
Enklast är att kasta med högerhanden. Man tar den bortersta garnänden, kastar över tråden runt stickan, och stickar en vanlig avig maska.
Vi tittade också lite noggrannare över hur Karin stickar räta maskor, och kastar med den högra handen.
Hon byter inte mellan händerna, utan hon släpper stickan helt och hållet medan hon kastar med högerhanden. Vänsterhanden håller i arbetet hela tiden.
Karin har tvåändstickat mycket, och hon har arbetat upp en hastighet. Men hon fick erkänna att det går lite fortare att kasta med vänsterhanden, när man stickar räta maskor.
Om två veckor ska hon lära mig att sticka krus och krokmaskor.
Här visar Karin ett par tvåändstickade sockor. Hon stickade dem 1987, i tretrådigt garn från Bergå. (Bergå upphörde för flera år sedan, och idag är Ullcentrums tretrådiga ullgarn det som är mest likt i kvalitén). Sockorna har använts flitigt, Karin fjällvandrar mycket, har alltid sockorna i stövlar och kängor, och de slits inte.
Ann
Tvåändstickningen har kommit igång sakteligen
Efter det första varvet som stickades platt, flyttades maskorna över till 4 st rundstickor, 20 m på varje sticka.
Karin visade, det står samma i boken, hur man stickar. Man sticker in stickan i maskan med högerhanden (som vanligt), byter hand till vänsterhanden att hålla stickan med. Då tar man garnet med högerhanden, ett finger om var garnände och slänger över den understa garnänden runt stickan, byter hand igen och drar garnet igenom maskan.
Så skulle man hålla på fram och tillbaka med händerna. Det kändes inte logiskt. I boken från Dalarnas Museum berättas om kvinnor som gick och stickade. Även på Öland gick kvinnorna och stickade, fast inte tvåändsstickning vad som är känt, utan vanligt mönstrade vantar och sockor. När man går och stickar kan man inte titta på arbetet, utan det måste flyta på av sig självt. Jag studerade noggrant bilderna i boken, och ingen bild visar att man skulle sticka på det sättet.
En engelsk vän, Angela, har visat mig hur hon stickar på engelskt vis. Hon kastar garnet över stickan med vänsterhanden. Först ser det omständigt ut, men det går fortare och lättare på det viset. I boken från Dalarnas Museum står det att kvinnorna kastade över garnet. Varför kan man inte kasta med vänsterhanden? Eftersom jag har spelat olika musikinstrument, piano och flöjt, är hjärnan van vid att händerna samarbetar. Så istället höll jag kvar stickan i högerhanden och kastade med vänsterhanden. För att plocka fram rätt garnände, gjorde fingrarna en liten rörelse som kom snabbt in i rytm. 1-2-3. Tummen - pekfingret - långfingret. Tre små rörelser. Däremot har jag ännu inte börjat att lära mig aviga maskor och mönsterstickning, får se om tekniken fungerar då.
I början, som ovan nybörjare var jag lite osäker på om garnet kom på från rätt håll. Då kom jag på knepet att se att garnet låg som Z på stickan. Då blev det rätt.
Varje gång en sticka var färdigstickad tar jag och snurrar upp garnet ner till nystanet.
Garnändarna är låsta med en säkerhetsnål, och efter ca ett varv flyttas nytt garn fram.
Jag börjar förstå varför tvåändstickning är så omtyckt. Det blir en fantastisk struktur och kvalitet. Först var jag skeptisk till det tunna, och trots att det tar tid, är det rogivande och det blir så häftigt.
Fortsättning följer.
Hälsningar Ann
Karin visade, det står samma i boken, hur man stickar. Man sticker in stickan i maskan med högerhanden (som vanligt), byter hand till vänsterhanden att hålla stickan med. Då tar man garnet med högerhanden, ett finger om var garnände och slänger över den understa garnänden runt stickan, byter hand igen och drar garnet igenom maskan.
Så skulle man hålla på fram och tillbaka med händerna. Det kändes inte logiskt. I boken från Dalarnas Museum berättas om kvinnor som gick och stickade. Även på Öland gick kvinnorna och stickade, fast inte tvåändsstickning vad som är känt, utan vanligt mönstrade vantar och sockor. När man går och stickar kan man inte titta på arbetet, utan det måste flyta på av sig självt. Jag studerade noggrant bilderna i boken, och ingen bild visar att man skulle sticka på det sättet.
En engelsk vän, Angela, har visat mig hur hon stickar på engelskt vis. Hon kastar garnet över stickan med vänsterhanden. Först ser det omständigt ut, men det går fortare och lättare på det viset. I boken från Dalarnas Museum står det att kvinnorna kastade över garnet. Varför kan man inte kasta med vänsterhanden? Eftersom jag har spelat olika musikinstrument, piano och flöjt, är hjärnan van vid att händerna samarbetar. Så istället höll jag kvar stickan i högerhanden och kastade med vänsterhanden. För att plocka fram rätt garnände, gjorde fingrarna en liten rörelse som kom snabbt in i rytm. 1-2-3. Tummen - pekfingret - långfingret. Tre små rörelser. Däremot har jag ännu inte börjat att lära mig aviga maskor och mönsterstickning, får se om tekniken fungerar då.
I början, som ovan nybörjare var jag lite osäker på om garnet kom på från rätt håll. Då kom jag på knepet att se att garnet låg som Z på stickan. Då blev det rätt.
Varje gång en sticka var färdigstickad tar jag och snurrar upp garnet ner till nystanet.
Garnändarna är låsta med en säkerhetsnål, och efter ca ett varv flyttas nytt garn fram.
Jag börjar förstå varför tvåändstickning är så omtyckt. Det blir en fantastisk struktur och kvalitet. Först var jag skeptisk till det tunna, och trots att det tar tid, är det rogivande och det blir så häftigt.
Fortsättning följer.
Hälsningar Ann
Att lära sig tvåändsstickning
I flera år har Karin puffat på mig att jag måsta lära mig tvåändsstickning.
På mässor har jag träffat många duktiga stickerskor som stickar tvåändstickning,
och säkert kan flera av er som läser den här bloggen tvåändssticka.
Huvudanledningen att jag har dragit mig för att börja tvåändsticka, är att det lär vara en tidskrävande teknik, och som livet är just nu, är tid en bristvara. Livet kan ha olika faser, ibland finns det mer tid i livet.
Nu kändes det verkligen aktuellt, nu när Ullcentrum har tagit fram Z-tvinnat garn.
Det finns flera bra böcker och häften om tvåändstickning, vi valde boken från Dalarnas Museum.
I boken finns tre alternativ på uppläggning, och som första gången la vi upp efter Uppläggning 1.
I vänsterhanden hade jag rött garn, och i högerhanden två vita garntrådar.
Det vita garnet var uppnystat med en nystmaskin, så att man tar en tråd inuti härvan och den andra tråden utanpå. För att låsa trådarna snurrade vi fast bägge trådarna tillsammans med en säkerhetsnål, som sattes fast i garnet. Då kan man med jämna mellanrum snurra upp garnet.
Uppläggningen var inte svår, efter att Karin visat hur man gör. Vi la upp 80 maskor.
Man håller stickan rakt ut från kroppen vid uppläggningen, lyfte den röda tråden från vänstertummen, tog den understa vita tråden från högerhanden, la över stickan, drog åt försiktigt så att den vita tråden band in den röda.
För att börja gör man en ögla, som sedan löses upp.
Här har jag lagt upp:
För att nederkanten inte ska rulla sig rekommenderar Karin att man stickar det första varvet platt.
Då blir det varvet avigt på vanten. När man rundkrokar gör man likadant, och det blir lättare också innan man för över arbetet på 4 stickor.
Här har jag stickat det första varvet platt:
Fortsättning följer.
Hälsningar Ann
På mässor har jag träffat många duktiga stickerskor som stickar tvåändstickning,
och säkert kan flera av er som läser den här bloggen tvåändssticka.
Huvudanledningen att jag har dragit mig för att börja tvåändsticka, är att det lär vara en tidskrävande teknik, och som livet är just nu, är tid en bristvara. Livet kan ha olika faser, ibland finns det mer tid i livet.
Nu kändes det verkligen aktuellt, nu när Ullcentrum har tagit fram Z-tvinnat garn.
Det finns flera bra böcker och häften om tvåändstickning, vi valde boken från Dalarnas Museum.
I boken finns tre alternativ på uppläggning, och som första gången la vi upp efter Uppläggning 1.
I vänsterhanden hade jag rött garn, och i högerhanden två vita garntrådar.
Det vita garnet var uppnystat med en nystmaskin, så att man tar en tråd inuti härvan och den andra tråden utanpå. För att låsa trådarna snurrade vi fast bägge trådarna tillsammans med en säkerhetsnål, som sattes fast i garnet. Då kan man med jämna mellanrum snurra upp garnet.
Uppläggningen var inte svår, efter att Karin visat hur man gör. Vi la upp 80 maskor.
Man håller stickan rakt ut från kroppen vid uppläggningen, lyfte den röda tråden från vänstertummen, tog den understa vita tråden från högerhanden, la över stickan, drog åt försiktigt så att den vita tråden band in den röda.
För att börja gör man en ögla, som sedan löses upp.
Här har jag lagt upp:
För att nederkanten inte ska rulla sig rekommenderar Karin att man stickar det första varvet platt.
Då blir det varvet avigt på vanten. När man rundkrokar gör man likadant, och det blir lättare också innan man för över arbetet på 4 stickor.
Här har jag stickat det första varvet platt:
Fortsättning följer.
Hälsningar Ann
Virkat halsband i Sunset
Det blev en liten tuss Sunset garn över efter Volangpulsvärmarna.
9 gram exakt.
Jag har svårt att slänga garn (vilket man kanske borde göra),
och det går inte att lägga mer på hög.
Tog fram virknålen, nr 5, la upp 6 lm,
och virkade stolpar (helstolpar) så länge garnet räckte.
Efter lite funderande, sydde jag i en stor tryckknapp ute i änden.
Det blev ett perfekt halsband!
Först tänkte jag att det skulle vara passande som en "trädgårdshalsduk".
När man arbetar ute i trädgården och i grönsakslandet, glider gärna halsdukar ner,
och hänger i vägen, och det är frustrerande.
Det här blir som en polo, som håller halsen varm när det blåser kallt.
Men sedan fick jag en "flash-back".
På 70-talet var det modernt med breda halsband,
ja ni som var med då, kommer säkert ihåg det.
Vi fick alla lite nostalgi på Ullcentrum när vi pratade om det.
Jag hade flera halsband, och kommer extra ihåg de som var i tjock sammet.
Har saknat det modet, och väntar på att det ska komma igen.
Det känns som om det är dags för halsbandens återkomst.
Ann
Ribbade pulsvärmare i Sunset
Det blev också ett par blå pulsvärmare i Sunset, samma färg som den virkade volangschalen.
Stickor nr 4, 20 cm.
Lägg upp 28 m.
Alla udda varv: sticka km, räta maskor, avsluta med km.
Alla jämna varv: km, *rm, am* upprepa *-*, km.
Sticka ca 11 cm, maska av. Sy ihop pulsvärmarna i sidsömmen.
Ann
Volangpulsvärmare i Sunset
Sunsetgarnet är också bra till pulsvärmare. De blir gosiga och varma.
Stickor nr 4, 20 cm.
Det är två olika längder på pulsvärmarna, 20 cm respektive 15 cm.
Lägg upp 31 (24) m.
Sticka rätstickning.
*Sticka ett varv, vänd, sticka 6 m, vänd, sticka 6 m, vänd,
sticka fullt varv tillbaka dvs 31 (24) m, vänd*.
Upprepa *-*.
Sticka ca 16-17 cm. Maska av. Sy ihop sidsömmen.
Ann
Hon och han i parken
Det är så fina färger nu i naturen.
Öland ligger senare än resten av Sverige vad gäller höstens ankomst,
havet värmer på hösten, och vi får inte så hård frost.
Kunde inte motstå att ta denna stämningsfulla höstbild, med hon och han ute i parken......
Ann
Öland ligger senare än resten av Sverige vad gäller höstens ankomst,
havet värmer på hösten, och vi får inte så hård frost.
Kunde inte motstå att ta denna stämningsfulla höstbild, med hon och han ute i parken......
Ann
Basker i Sunset
Den här veckan blir det tema i Sunset garn.
Det blev två mössor på raken, det går lätt och fort att sticka i Sunset.
Just den här baskern blev lite för stor, så jag fick plocka fram herrhuvudet för att mössan inte skulle glida av.
Till mönsterbeskrivningen som kommer här, är storleken justerad till damstorlek.
Stickor nr 4. Sticka platt.
Lägg upp 82 m. Udda varv: sticka km, räta maskor, sluta med km. Jämna varv: km, *rm,am* upprepa *-*, km.
Sticka så i 18 varv. Övergå till slätstickning, och gör ett ökningsvarv: km, *rm, rm i främre mb+rm i bakre mb* upprepa *-*, km. Nu är det ca 122 m.
För att få lite effekt kan man sticka mössan nu i gles mosstickning. Man stickar mosstickningen vart fjärde varv från avigsidan. Ex varv 4: km, *am, rm, am, am* osv. Varv 8: km, *am, am, am, rm* osv.
Sticka från resårkanten ca 14 varv. Nu börjar minskningar. Man minskar vart fjärde varv. Enklast är då att minska från avigsidan, och då de varv som man inte gör mosstickning på. Sticka km, *10 m, 2 tills*. Nästa minskningsvarv *9 m, 2 tills*, nästa igen * 8 m, 2 tills*. osv gör man en mindre för vart minskningsvarv. Minska tills det återstår ca 12 m. Drag igenom tråden och fäst. Sy ihop mössan i sidsömmen.
Ann
Tröjan är nästan färdig
Hej och hopp!
Trots en kropp som inte riktigt vill det jag vill (mina händer och armar gör ont när jag handarbetar mer än en halvtimme...) så har jag lyckats komma vidare med ett projekt!!!
Min blåa tröja är nu nästan helt färdig. Jag har virkat ihop hela tröjan. På sidorna fick jag tillverka specialdelar, lite utdragna sexkanter. Sen har jag virkat runt halskanten. Jag hoppade över två maskor i alla sex hörner så att maskorna blev färre för varje varv och halslinningen mindre. Det är bara lite pyssel kvar ... Nu behöver jag bara förlänga ärmarna och fixa nederkanten.
Virkhälsningar,
Monica
Trots en kropp som inte riktigt vill det jag vill (mina händer och armar gör ont när jag handarbetar mer än en halvtimme...) så har jag lyckats komma vidare med ett projekt!!!
Min blåa tröja är nu nästan helt färdig. Jag har virkat ihop hela tröjan. På sidorna fick jag tillverka specialdelar, lite utdragna sexkanter. Sen har jag virkat runt halskanten. Jag hoppade över två maskor i alla sex hörner så att maskorna blev färre för varje varv och halslinningen mindre. Det är bara lite pyssel kvar ... Nu behöver jag bara förlänga ärmarna och fixa nederkanten.
Virkhälsningar,
Monica
Mössa i Sunset
Garnet Sunset, 70 % merinoull, 30 % sojaböna, är ett extra mjukt och lent garn som passar bra till mössor.
Rundstickor 40 cm, nr 4. Storlek M/L.
Lägg upp 84 m. Sticka slätstickning 5 varv.
Resårstickning, 1 rm, 1 am, 7 varv.
Slätstickning 7 varv. Minska 1 m, så att det blir 83 m (udda antal).
Sticka mosstickning, 1 rm, 1 am i ca 9 cm.
Nu börjar minskningar.
Varv 1: sticka 13 m , 3 m tillsammans
Varv 2: sticka 11 m, 3 m tillsammans
Fortsätt på samma sätt och minska 2 m per varv.
De sista varven sticka på strumpstickor nr 4.
Mössan har en liten "skorsten".
När 9 m återstår för över till strumpstickor, 13 cm, nr 3, 3 st.
Sticka slätstickning i 2 cm, minska 2 och 2 tills 3 m återstår, drag igenom och fäst trådar.
Ann
Att hålla en virknål
De allra flesta har fått lära sig hur man håller i en virknål.
Det finns bara ett sätt att hålla virknålen enligt den gamla skolexpertisen.
Virkning var det första jag lärde mig i textilslöjden i skolan, tyckte det var urkul och har virkat i hela mitt liv.
Man har inte reflekterat över hur man håller i virknålen. Det fanns bara ett sätt.
Sedan två år har jag också lärt mig krokning. Och plötsligt i somras, när jag satt och virkade, det gick så lätt och fort, tittade jag på min hand. Jag höll virknålen fel! Jag höll virknålen som en kroknål!
Jag försökte byta grepp till det "rätta" och det tog stopp. Det gick långsammare, det var omständigare och inte alls samma flyt.
Sedan dess håller jag virknålen som en kroknål, dvs inne i handen som en sticka.
Och det känns som om virkning har fått en nyränessans för mig.
Under hösten har jag börjat fundera. Varför ska man hålla virknålen som en penna? Varför är det mer rätt än andra alternativ?
En vän som har utbildat sig till textilkonservator, har berättat om stickning - att när man började dokumentera stickning i slutet av 1800-talet, fanns det tre olika sätt att sticka på i Sverige. Två sätt som brukades av allmogen på landsbygden, och ett sätt som överklassen stickade på. Den dåvarande hemslöjdsföreningen (med god vilja) skulle ta fram en stickteknik som skulle läras ut till unga, och definieras som korrekt stickning. De valde överklassens sticksätt. De två andra teknikerna har "glömts" bort. Krokning är en mycket gammal teknik, och som tydligen var ganska vanlig i vårt land för länge sedan. Det var också en enkel teknik som främst arbetar- och bondkvinnor nyttjade. Krokning har också valts/glömts bort. Därför funderar jag att kanske höll man förr virknålen också på samma som kroknålen i handen? Det kanske till och med var samma nål? Nu är det bara spekulation - men kan det vara så att överklassen som hade fått gå i skola, var med bildad, och då skulle man hålla virknålen som en penna för att det skulle se "fint" ut? Och jo, det ser "finare" ut att hålla virknålen som en penna, men det är absolut mycket obekvämare att virka på det sättet.
Sedan slog det mig, att Anita som arbetar på Ullcentrum, hon virkade i stora mängder i hennes tonår, långa gardinkappor, överkast mm. Och hon virkade så fort och smidigt att jag tyckte att ögat knappt hann följa med. När jag då träffade henne för över 30 år sedan, så reagerade jag på hur hon höll virknålen alldeles galet, som en sticka i handen.... Idag när jag frågar Anita, vem som lärt henne att virka på det sättet, berättar hon att det är från hennes mamma som kommer från Värmland.
(PS modellen som håller virknålen på bilderna kan inte virka, utan visar bara idén)
Happy virkning
Ann
Virkad volangschal i Sunset
Ullcentrums garn Sunset är ett supermjukt garn, och extra lämpligt till halsdukar och mössor.
Sunset är spunnet av merinoull och sojaböna, garnet är tjockt entrådigt, och lätt att arbeta med.
Volangschalen i Sunset är virkad efter samma mönster som den vita spetsschalen (2011-10-07).
Virknål nr 8, garnåtgång 100 gram.
Lägg upp 120 lm.
Virka första varvet med fasta maskor.
Övergå sedan till halvstolpar.
Varv två är ett ökningsvarv: *halvstolpe + luftmaska*, upprepa *-*.
Nu är det dubbelt så många m, 239 m.
Virka 3 varv.
Varv 6 är ett nytt ökningsvarv. Virka ytterligare ett varv.
Förnöjsam virkning,
önskar Ann
En till rundkrokad mössa
Den 30 september skrev jag om en krokad mössa som tovades.
Här är en beskrivning på mössan som är lite mindre, och slipper tovning.
Lägg upp 64 m, kroka i 17 cm, minska så att 24 m återstår.
Mössan gnuggades lite i hett vatten, så att den blir len och mjuk.
Det finns flera alternativ att använda mössan.
Bilden ovan visar varianten som många unga föredrar.
Eller som bilden nedan, en snyggt rullad kant.
Hösthälsningar
Ann
Rundkrokade vantar i stickmasketeknik 2
Här har jag krokat vantar i stickmasketeknik med tvåtrådigt ullgarn.
Rundkroknål nr 4½.
Vanten är upplagd i 36 m.
Tummen är 17 m. Jag gjorde så att jag hoppade över 8 m, och gjorde överläggaren 9 m, och när jag sedan krokade nästa varv, plockade upp 8 m över överläggaren.
Stickmasketeknik blir verkligen härlig, insidan känns som om den är vadderad.
Ann
Vit spetsschal
Karin virkade några skruvade schalar häromveckan. Principen för de skruvade schalarna är egentligen densamma som för volangschalarna som vi gjorde för några år sedan.
Det som gav nya idéer, är att det blir vackert att virka volangschalar. Och just i entrådigt ullgarn, med grövre virknål, det blir otroligt skirt och ljuvligt.
Här har jag valt vitt entrådigt ullgarn, och virknål nummer 5.
Lägg upp 150 maskor. Virka första varvet med fasta maskor.
Övergå sedan till halvstolpar, dvs gör omslag,
stick ner nålen i m, gör ett nytt omslag och dra igenom 3 m.
Gör kantmaskor, som en luftmaska.
Varv två är ett ökningsvarv: *halvstolpe + luftmaska*, upprepa *-*.
Nu är det dubbelt så många m, 299 m.
Virka 3 varv.
Varv 6 är ett nytt ökningsvarv. Virka ytterligare ett varv.
Man kan fortsätta om man önskar och göra schalen bredare.
När schalen är färdig, lägger man den i hett vatten om man vill,
ångstryk gärna med högsta ånga.
Ann
Karin och hennes rosor
Så klart så virkade Karin rosor till sina pulsvärmare.
Ann
Virkade rosor
Karin har utvecklat ett mönster för virkade rosor, som hon gärna dekorerar mössor och schalar med.
Tidningen Allers, nr 35, publicerade Karins mössa "Alvedsjöbasker". Det är många som har ringt och frågar hur man gör rosen, de förstår inte mönstret.
Mönstret är beskrivet så här i tidningen:
Lägg upp 8 lm, slut dem till en ring med 1 sm.
Varv 1: 18 fm om ringen, 1 sm i 1:a m.
Varv 2: *4 lm, hoppa över 2 m, fm i nästa m*. virka *-* 6 ggr, 1 sm i 1:a m.
Varv 3: 1 fm + 2 st + 3 dst + 2 st + 1 fm om varje lmb, 1 sm i 1:a m.
Varv 4: *4 lm, 1 fm innanför fm mellan st-grupperna*. Virka *-* 6 ggr, 1 sm i 1:a m.
Varv 5: 1 fm + 7 st + 1 fm om varje lmb, 1 sm i 1:a m.
Varv 6: Som varv 4.
De flesta verkar köra fast vid varv 4.
Till slut insåg jag att jag måste lära mig att virka rosen, för att kunna förklara hur man gör.
(Klicka på de små bilderna, så blir de större)
Här är rosen efter varv 2. Först gjorde Karin som står i mönstret, varv 1, att man ska virka fm.
Det passar bäst till lingarn Linea, men till ullgarnet säger Karin att stolpar blir bättre.
Den vänstra rosen har stolpar, medan den högra har fasta maskor. Skillnaden är hårfin, så man kan göra som man tycker själv är bäst.
Här är rosorna efter varv 3.
När man ska göra varv 4, sticker man ner nålen om en maska inne i den första ringen. Förskjut också ett steg åt vänster, alltså inte rakt ner. Tanken är att blomman ska vrida sig lite, och bladen ligga lite omlott.
Nu är varv 4 virkat, luftmaskebågarna ligger inne i blomman.En del har valt att sluta efter varv 5, och det går bra. I början gjorde Karin varv 6 lika som varv 4, och det avslutande varv 7 lika som varv 5. Men efterhand har varv 6 ersatts av att man gör luftmaskebågar endast 3 gånger, då blir inte den sista ringen lika stor, utan det blir en nättare avslutningsring.
Bilden nedan visar den röda blomman som har sex bågar i sista ringen, medan den blå blomman har tre bågar.
Rolig virkning önskar
Ann
