Stefan väver plädar

 
I det senaste numret av Vävmagasinet, nr 4 2015, är det en vävnota (beskrivning) av Stefan Moberg.
Det är även en inspirerande artikel om Stefan och hans textila skapande.
Stefan har vävt härliga plädar, och som inslag har han valt Ullcentrums tvåtrådiga ullgarn, färg Regnbåge.
Ullcentrums tvåtrådiga ullgarn passar väl, både som varp och som inslag till plädar. Det som är unikt för Ullcentrums garner är att en del av det naturliga lanolinet är kvar. Det gör att pläden blir lite mjukare och lättare att bereda efteråt.
Stefan har inte skickat iväg sina plädar för beredning, utan han tipsar om hur man kan göra det själv.
 
Vävhälsningar
Ann

Studiebesök i Vävstugan

När jag var barn fick jag en liten barnvävstol i julklapp. Den levererades färdigmonterad med varp och allt och jag minns att det var roligt så länge det varade. Det vill säga, tills varpen tog slut, för sedan visste inte mamma hur man skulle göra så vi klippte bara av alla trådarna och vävstolen blev stående. Det blev några knöliga färgglada mattor till dockskåpet i alla fall.
 
Hos mormor fick jag hjälpa till att klippa mattrasor. Vi satt i timmar i köket och klippte tills händerna värkte. Mattrasorna lämnade mormor till en kvinna som vävde. När mattan var klar var det spännande att identifiera de olika ränderna. Där är mormors gamla nattlinne, och där är påslakanet som tog sådan tid att klippa. Vilka härliga minnen! 
 
Eftersom jag inte kan något om vävning så bjöd jag in mej själv till Löttorps vävstuga som ligger alldeles i närheten av Ullcentrum. Karin som ni har sett på bloggen visade mej runt. De är 27 aktiva medlemar i vävstugan och de träffas varje torsdag. Nästa år firar de 30-årsjubileum. Hela lokalen är proppfull med vävstolar och under skyddande skynken ligger fantastiska arbeten. 
 
Karin och Marita berättar lite om olika tekniker och jag imponeras av vilken kunskap de besitter. För att väva en större duk krävs ca 100 timmars förberedelser och man behöver vara 2 personer som hjälps åt. Är man van så väver man sedan ca 8 cm per timme beroende på hur svårt mönster det är. Det är alltså inget för stressade människor som vill ha snabba resultat. Snarare meditativt och ett tillfälle att få tid för sej själv kanske. 
 
Tekniken nedan kallas för Gagneskrus. Det ser ut som om man har lagt en skir vit spets ovanpå en rosa duk. Karin berättar att tekniken från början uppfanns pga ett fel. Vilken tur att man gör fel ibland, om man får så här vackert resultat.
 
  
 
Här är det färgglada grytlappar på gång i rips. Hanken som grytlappen ska hängas i vävs in direkt i stället för att sys på i efterhand. 
 
Vackra handdukar.
 
Det krävs armstyrka för vävning förstår jag. Marita slår med väldig kraft. 
 
Det här kallas för Gubbatäcke. Otroligt detaljrikt och vackert arbete som Marita har vävt. 
 
  
 
Karin väver Engelsk tuskaft:
 
 
Full av beundran lämnar jag de glada damerna som nu ska ta en kafferast. Lärde jag mej något nytt? Ja, att vävning är mer komplicerat och tekniskt än jag hade trott. Jag hoppas att alla som köper eller får något vävt i present har vett att uppskatta den tid, kunskap och kärlek som har vävts in mellan trådarna. 
 
Tack Karin och Marita!
Hälsningar Annsofie

Filt blir poncho

 
Ullcentrum har egna filtar. De är vävda av vanligt tvåtrådigt ullgarn, och flera av mönstren är inspirerade från gamla ölandsryor. Ett mönster kallas för Tokenäs.
Tre filtar har tvättats i tvättmaskinens fintvättprogram, och filtats ihop mera.
 
 
Sedan satte jag saxen i dem, och klippte upp ett hål för huvud.
Hålet är cirka 22 cm brett, och lite urringat fram, cirka 5 cm, och 1 cm bak.
Därefter har Karin sytt langettstygn runt halshålet med vitt tvåtrådigt ullgarn.
Det blev verkligen sköna ponchos, de tål säkert många minusgrader, och friska vindar.
Om ni ser på mönstret på filten, är det en vit mittrand. Förr vävde man ryor i två halvor, vävstolarna var inte så breda förr. Sedan så syddes längderna ihop med en söm längs med mitten. Ni har säkert sett samma sömmar på gamla lakan, och gamla damastdukar.
 
Hälsningar
Ann
Visa fler inlägg