Garnspinning i Frankrike

Som ni säkert nästan alla förstått, har Ullcentrum haft dåligt med melerade garner i över ett år.
Anledningen är att industrier i hela Europa har svårt att få arbetskraft. Det gäller Sverige, men också våra grannländer som Estland och Litauen. Det handlar inte om löner, utan mer om vad som är trendigt att arbeta med. Arbetsförmedlingen berättar om utbildningar i Sverige som står knappt halvfulla. 
Så Ullcentrums fina spinneri i Litauen går på halvfart, på grund av personalbrist.
Det har gjort att melerade garner har fått stryka på foten, och spinneriet har fokuserat på att få fram enfärgade garner.
Att spinna melerat garn är inte lätt, det är ett hantverk, kräver erfarenhet och känsla.
Sedan försommaren har Ullcentrum fått kontakt med ett duktigt spinneri nere i Frankrike.
Det ligger i den södra delen av landet, och man kan säga mitt i landet.
Det är ödslig landsbygd, bara smala små slingrande vägar, gulliga byar, med många igenbommade gamla stenhus, gröna åkrar och betande charolais kor.
Som garnsäljaren sa: Middle of nowhere
Fonty Filature heter spinneriet. 
Vi har lärt oss att Filature betyder spinneri på svenska.
  Man kör på mycket smala vägar, utan vägmarkeringar. Nu är vi 2 km ifrån spinneriet.
  Här är den officiella vägen till spinneriet. Vi förundrades över hur stora lastbilar med ull kommer fram här. (klicka på små bilder)
På spinneriet basar Aline och Corinne. Aline är produktionschef, och Corinne har hand om ekonomin och logistiken.
Här är en del av spinngänget. Från vänster står: Audrey, Magalie, Audrey, Coraline, Christine, Audrey.
(Audrey verkar vara ett populärt namn)
Karine kommer på bild nedan vid spinnmaskinen.
Först ska ullen kardas. Här ligger den cerisefärgade ullen i väntan på att bli instoppad i kardverket. 
Coraline lägger in ullen på matarbordet till kardverket.
På andra sidan kommer förgarnet ut, och de ska rullas upp på de här rullarna.
Här ligger det förgarn, som har lyfts av kardverket, och ligger i väntan på spinning.
Ser ni vilken färg som spinns nu? Jo, det är Cerise-lila-grå, som har varit slut väldigt länge.
Så här ser spinnmaskinen ut. Karine sköter maskinen. Det är ett väldigt springande för Karine, eftersom trådarna går av ofta. Då måste Karine fånga upp den lösa änden, trä in den som på en symaskin genom små hål och fästa på konen nere.
Grå ull, som vi kallar Gotlandsull är den värsta ullen som finns att spinna. Den går av mest hela tiden. Det beror på att fibrerna på Gotlandsull är slanka och hala. Inget spinneri är glad åt att spinna Gotlandsull. Vit ull är mycket enklare.
Efter spinningen, ska garnet tvinnas, så att det blir tvåtrådigt.
Och här kommer nästa stötesten. Färgerna måste löpa parallellt.
Och det vill de inte göra riktigt.....
Efter det att garnet har tvinnats till tvåtrådigt, eller om det ska vara entrådigt, så ska garnet härvas upp till 100 grams härvor.
Coraline fäster trådarna som löper från koner, på härvelmaskinen.
Nu snurrar härveln runt, och en varvräknare mäter varven. När garnet har snurrat 300 meter stannar maskinen. Alla härvorna mäter lika långt. En del härvor kan väga lite mer än 300 gram, medan andra kan väga något under. Det beror inte på att garnet har olika längd, utan på att ullfibrerna har uppfört sig olika under spinningen. 
Maskinerna krånglar ibland, och någonting går sönder. På Fonty är det två män som arbetar som mekaniker. För det mesta går det inte att skicka efter reservdelar, utan de får svetsa, laga och tillverka delar själva. Här lagar Alain kardverket som har stannat. 
När man spinner enfärgat garn, brukar garnet oftast färgas efter spinning.
Idag färgar Ullcentrum sitt garn hos Claes i Kinna, utanför Borås.
Garnet tvättas även efter spinning. Michel lyfter upp nytvättat garn ut tvättbaljan.
  Inne i färglabbet hittar vi Guillaume och Michaël som planerar och väger färgpulver till garnfärgning. (klicka på små bilder)
Färgeriet färgar även råull till fina färger. Det är när man ska spinna av färgad ull.
Här är torken som torkar den blöta ullen. Det är en liten tork. De stora tvätterierna har betydligt större torkar.
Ibland kan man vilja steama garnet, som det heter. Det betyder att garnet utsätts för het vattenånga.
Då reser sig fibrerna, och garnet upplevs som mjukt och fluffigt.
Utanför spinneriet porlar ett vattendrag. Förr i tiden låg det en vattenkvarn här som drev spinnverksamheten. Spinneriet tar fortfarande en del av det rena och mjuka vattnet till garnfärgning och tvätt av garner. 
Glada hälsningar
Ann

På besök hos fårägare i helgen

I helgen har vi varit och samlat in ull, och besökt några fårgårdar.
Först åkte vi till Gunnar som bor vackert på en gård utanför Kosta.
Vi åker genom smålandsskogar, och sedan uppför en backe, vi kommer upp på en ås och naturen öppnar upp sig. Helt plötsligt är det som om vi vore i en Astrid Lindgren berättelse. Två vackra boningshus med glasveranda, välskötta marker, gröna fält, ekdungar, röda lagårdar. Här lastar vi mycket ull, det var både en vårklippning och en höstklippning. Släp och bil blir fullastade.
Med ullen i lasten åker vi till ullagret, där Daryl väntar på oss.
 
Daryl balar ullen glatt, till 200 kilos balar.
När han var klar, ville Daryl visa oss lite från sina resor.
I vintras var Daryl i Brasilien och klippte får.
Där köpte han bland annat ett hästtäcke.
Det var handspunnen brun ull, som var spunnet väldigt grovt, det såg ut att vara mer än 1 cm tjock tråd.
Den tjocka tråden har sedan vävts till en matta, i tuskaft.
Alla ryttare hade en sådan hästmatta under sadeln. Säkert är det väldigt skönt för hästen med en ullmatta som skydd för sadeln. Ullen andas, och håller hästen torr och behaglig.
Daryl var på försommaren och klippte får i Kroatien och Serbien. Han berättar att i Serbien finns det mycket får, ullkunskap och sticktradition.
Det finns två lokala fårraser i Serbien: Pramenka och Tsigai. Pramenka är vita får, medan det är vanligt med bruna Tsigai.
 
 I Serbien har Daryl köpt en fin handstickad kofta med broderier, stickat av ull från Pramenka och Tsigai. 
Den serbiska koftan fick följa med hem till Öland.
Vi åker sedan och hälsar på Mikael, en entusiatisk fårbonde med 700 tackor.
Mikael lever på endast fåravel. Han har köpt en äkta Skånegård. Vi åker ut på Skåneslätten, där gårdarna ligger som inramade fort ute bland de stora fälten. Vi svänger in på en allé som leder upp till den pampiga gården. Mikael, har valt att satsa på rasen Texel. Han samarbetar med gårdar i närheten som har ekologiska odlingar. De gårdarna behöver bete på sina marker, och Mikael åker och placerar ut sina får där de behövs. Köttet som Mikael sedan säljer, säljs som ekologiskt kött. Mikael visar sina fina baggar, och de är tama som hundar.
Den lilla honkatten hoppar upp i fodertråget, och mumsar i sig fårpellets.
Nästa dag besöker vi Jan-Peter Karlsson, som bor i Kuggeboda i Blekinge.
Där är det fårklippning idag, och fårklipparen heter Lars Olsson, han bor i närheten.
Monica hjälper till och leder fram tackor som ska klippas, föser in de som är klippta, samlar in den nyklippta ullen och lägger den i säckar åt Ullcentrum, samt sopar golvet och håller fint.
Lars berättar att han klipper 6000 får per år. 90 % av ullen han klipper slängs. Vi frågar varför det är så många som slänger ullen, och Lars tror att många fårägare inte bryr sig.
Den ljuvliga ullen i Kuggeboda slängs i alla fall inte, utan den blir till härligt garn, och ullkläder.
Ulliga hälsningar
Ann

Färga och spinna garn

Jag har länge velat lära mej spinna och färga garn. Tyvärr så hann jag inte med det på Stickfesten tidigare i somras, så jag frågade min svärfars syster Barbro om hon ville lära mej. Det ville hon, och packade bilen full med två spinnrockar och allehanda attiraljer som behövs. Jag tog med garn och kardflor från Ullcentrum. Barbro har många års erfarenhet och vi hade väldigt roligt en hel dag på svärfars gård.
 
 
Jag fick prova att spinna med kardflor, fårull och hundhår från svärfars ena hund. Tråden gick av lite då och då men jag höll humöret uppe och Barbro hade fint tålamod med sin lite klumpiga men ivriga elev.
 
 
Minns ni känslan när man var 6 år och kom hem till mamma med något man tillverkat på förskolan? Precis så kände jag mej när mitt garn var klart. Ojämnt och ganska tjockt, men OJ så stolt jag var! Det bruna är Ullcentrums kardflor brun finull. Det ljusa är fårull och hundhår blandat. 
 
 
Det tog tid att karda och spinna det här lilla, inte ens 50 g totalt. Jag känner stor respekt för folket förr i tiden som var mer eller mindre tvungna att göra det här jobbet innan man kunde sticka varma kläder till familjen.
 
Vi hann med att färga lite garn också. Vi provade både växtfärgning och Nitors ullfärg som jag tog med från Ullcentrum. Blommorna i grytan är torkad Färgkulla som blev lysande vackert saffransgult. En svamp som vi tror var torkad taggsvamp blev brun-grå. Nitors röda blev klar och fin på både vitt och grått ullgarn. Vi betade med tennsalt i växtfärgningen och ättika i Nitorfärgningen. 
 
 
 
Det här var så roligt så prova själva om ni inte har gjort det redan. En regnig dag på semestern behöver aldrig bli tråkig mer!
 
Hälsningar
Annsofie
 
Visa fler inlägg