På besök hos fårägare i helgen

I helgen har vi varit och samlat in ull, och besökt några fårgårdar.
Först åkte vi till Gunnar som bor vackert på en gård utanför Kosta.
Vi åker genom smålandsskogar, och sedan uppför en backe, vi kommer upp på en ås och naturen öppnar upp sig. Helt plötsligt är det som om vi vore i en Astrid Lindgren berättelse. Två vackra boningshus med glasveranda, välskötta marker, gröna fält, ekdungar, röda lagårdar. Här lastar vi mycket ull, det var både en vårklippning och en höstklippning. Släp och bil blir fullastade.
Med ullen i lasten åker vi till ullagret, där Daryl väntar på oss.
 
Daryl balar ullen glatt, till 200 kilos balar.
När han var klar, ville Daryl visa oss lite från sina resor.
I vintras var Daryl i Brasilien och klippte får.
Där köpte han bland annat ett hästtäcke.
Det var handspunnen brun ull, som var spunnet väldigt grovt, det såg ut att vara mer än 1 cm tjock tråd.
Den tjocka tråden har sedan vävts till en matta, i tuskaft.
Alla ryttare hade en sådan hästmatta under sadeln. Säkert är det väldigt skönt för hästen med en ullmatta som skydd för sadeln. Ullen andas, och håller hästen torr och behaglig.
Daryl var på försommaren och klippte får i Kroatien och Serbien. Han berättar att i Serbien finns det mycket får, ullkunskap och sticktradition.
Det finns två lokala fårraser i Serbien: Pramenka och Tsigai. Pramenka är vita får, medan det är vanligt med bruna Tsigai.
 
 I Serbien har Daryl köpt en fin handstickad kofta med broderier, stickat av ull från Pramenka och Tsigai. 
Den serbiska koftan fick följa med hem till Öland.
Vi åker sedan och hälsar på Mikael, en entusiatisk fårbonde med 700 tackor.
Mikael lever på endast fåravel. Han har köpt en äkta Skånegård. Vi åker ut på Skåneslätten, där gårdarna ligger som inramade fort ute bland de stora fälten. Vi svänger in på en allé som leder upp till den pampiga gården. Mikael, har valt att satsa på rasen Texel. Han samarbetar med gårdar i närheten som har ekologiska odlingar. De gårdarna behöver bete på sina marker, och Mikael åker och placerar ut sina får där de behövs. Köttet som Mikael sedan säljer, säljs som ekologiskt kött. Mikael visar sina fina baggar, och de är tama som hundar.
Den lilla honkatten hoppar upp i fodertråget, och mumsar i sig fårpellets.
Nästa dag besöker vi Jan-Peter Karlsson, som bor i Kuggeboda i Blekinge.
Där är det fårklippning idag, och fårklipparen heter Lars Olsson, han bor i närheten.
Monica hjälper till och leder fram tackor som ska klippas, föser in de som är klippta, samlar in den nyklippta ullen och lägger den i säckar åt Ullcentrum, samt sopar golvet och håller fint.
Lars berättar att han klipper 6000 får per år. 90 % av ullen han klipper slängs. Vi frågar varför det är så många som slänger ullen, och Lars tror att många fårägare inte bryr sig.
Den ljuvliga ullen i Kuggeboda slängs i alla fall inte, utan den blir till härligt garn, och ullkläder.
Ulliga hälsningar
Ann

Färga och spinna garn

Jag har länge velat lära mej spinna och färga garn. Tyvärr så hann jag inte med det på Stickfesten tidigare i somras, så jag frågade min svärfars syster Barbro om hon ville lära mej. Det ville hon, och packade bilen full med två spinnrockar och allehanda attiraljer som behövs. Jag tog med garn och kardflor från Ullcentrum. Barbro har många års erfarenhet och vi hade väldigt roligt en hel dag på svärfars gård.
 
 
Jag fick prova att spinna med kardflor, fårull och hundhår från svärfars ena hund. Tråden gick av lite då och då men jag höll humöret uppe och Barbro hade fint tålamod med sin lite klumpiga men ivriga elev.
 
 
Minns ni känslan när man var 6 år och kom hem till mamma med något man tillverkat på förskolan? Precis så kände jag mej när mitt garn var klart. Ojämnt och ganska tjockt, men OJ så stolt jag var! Det bruna är Ullcentrums kardflor brun finull. Det ljusa är fårull och hundhår blandat. 
 
 
Det tog tid att karda och spinna det här lilla, inte ens 50 g totalt. Jag känner stor respekt för folket förr i tiden som var mer eller mindre tvungna att göra det här jobbet innan man kunde sticka varma kläder till familjen.
 
Vi hann med att färga lite garn också. Vi provade både växtfärgning och Nitors ullfärg som jag tog med från Ullcentrum. Blommorna i grytan är torkad Färgkulla som blev lysande vackert saffransgult. En svamp som vi tror var torkad taggsvamp blev brun-grå. Nitors röda blev klar och fin på både vitt och grått ullgarn. Vi betade med tennsalt i växtfärgningen och ättika i Nitorfärgningen. 
 
 
 
Det här var så roligt så prova själva om ni inte har gjort det redan. En regnig dag på semestern behöver aldrig bli tråkig mer!
 
Hälsningar
Annsofie
 

Fårklippning på Ottenby Kungsgård

Det är här allt börjar. Utan fåren hade vi inte haft vår härliga ull. Ann och jag tillbringade hela gårdagen på Ottenby Kungsgård tillsammans med ca 700 får, två fårklippare och tre drängar. I år var klippningen flyttad till en byggnad som ligger i anslutning till själva kungsgården som ligger så vackert längst ner på södra Öland. Darryl från Nya Zeeland och och Christian från Polen har ni som läst bloggen sett tidigare. Två mycket skickliga fårklippare som åker runt jorden och friserar får.
 
 
Dagens fårskock är lite skygg eftersom de har gått utomhus på stora ängar och inte haft mycket kontakt med människor, men lugna och lite nyfikna var de ändå. 
 
 
Vi svenskar är väl kända för att vara ett köande folk, och så var det även för fåren. Två drängar hjälpte till att skapa ordning i leden. Fåren stod så snällt och väntade på sin tur. 
 
 
Här är det Christian som klipper. Det ser så lätt ut men är en svår konst som tar tid att lära sej. Både Christian och Darryl vet precis hur man ska hålla djuren för att de ska känna sej trygga och ligga stilla. På mindre än 2 minuter är det klart! En dräng sopar rent och bär iväg fällarna till Ann och mej som synar, rensar och packar ullen i säckar. 
 
 
Darryl halvligger i en slags gunga för att avlasta ryggen. Jag förstår honom. Att stå framåtböjd en hel dag sliter på kroppen! 
 
 
Så här ser "fårsaxen" ut. Våra svenska får har tjock ull med hög halt lanolin vilket gör att det är segt att klippa. Knivarna är rakbladsvassa, men skären är lite uppåtböjda så att man undviker att klippa i skinnet. 
 
 
Christians skor är speciella. De är tillverkade som mokasiner utan söm runt sulan.Christian berättade att det är Polska fårklipparskor och att de är väldigt sköna. Ann och jag tyckte att de påminner om skor från vikingatiden. 
 
 
Oj så små fåren blev efter klippning! De skuttade glatt omkring och det såg ut som om de tyckte att det var skönt att bli av med sin stora tunga päls. 
 
 
En trött men glad Darryl tar en liten paus för att vila ryggen. För mej var detta min första erfarenhet med fårklippning och idag är jag mör i hela kroppen. Ann räknade ut att hon och jag har lyft ungefär 1 ton ull under dagen! All denna ull kommer snart bli till tovade underlägg, sköna ullsulor och vackert garn. 
 
En kort utflykt till fyren Långe Jan hann vi med mellan packandet. Vädret var så vackert och det doftar faktiskt lite vår i luften äntligen. 
 
 
Hälsningar
Annsofie
 
 
Visa fler inlägg