Hösten i antågande.
Nu har vi fått in vårt härliga Lovikkagarn Kalmarbutiken.
Svart, röd, blå, och två härliga grå nyanser som vi saknat.
Vad passar då bättre än att på några timmar sticka ihop varma mysiga pulsvärmare.
Stickor nr 6, 1 hg Lovikkagarn.
Lägg upp 26 maskor på stickor nr 6.
Sticka resårstickning (1 rät,1 aviga) i 16 cm.
Maska av och sy ihop.
Dekorera som här med några härliga knappar.
Och vips har du ett par härliga varma gosiga pulsvärmare.
Nu när hösten ligger där och lurar är det bra att vara förberedd, härom morgonen
fick vi skrapa frost på bilrutorna.
Vänliga hälsningar Birgitta Kalmarbutiken
Smart härvel
Marianne Davidsson har tagit fram den här lilla smarta härveln.
Fast hon kallar den vinda. Marianne säger att härvel och vinda är samma sak.
Vindan är lätt att arbeta med och man kan montera ihop vindan, så den blir liten och platt,
och man kan ta med sig vindan i en påse.
Storleken på en garnhärva blir större än man tror, 100 cm i omkrets, alltså som en vanlig garnhärva.
Jättebra när man behöver härvla upp garn.
Vindan är tillverkad i vaxad al, och framställd av Karsten som bor i Hammenhög. Vindan är som ett
smycke, den är så vackert svarvad, och len att hålla i.
I början av 80-talet bodde Marianne tre år på Nya Zeeland. Där lärde hon sig att spinna garn.
Marianne berättar att då var husbehovsspinning vanlig på Nya Zeeland. Man spann sitt eget
garn till att sticka sockor och vantar med. Under de åren lärde sig Marianne att spinna garn.
Innan hon flyttade till Nya Zeeland hade hon gått på Sätergläntan och lärt sig tova, det kunde
inte Nyazeeländarna, så Marianne hade kurser i tovning och gav ut boken
New Zeeland guide to felt making.
När Marianne kom hem till Sverige igen, skrev hon boken Lär dig tovaåt ICA bokförlag.
Nu håller Marianne kurser i spinning och tovning i Skåne.
Marianne har också lagt ut en film på Youtube som heter Spinna tvinna vinda
(Om inte fönstret öppnar sig kan man gå in på Youtube och söka på spinna tvinna vinda)
Ann
Den gamla härveln
När det var Stickfest på Hornsjöns Pensionat stod det en gammal fin härvel i ett hörn.
Det satt en vit handskriven prislapp på härveln, 250:-.
När de nuvarande ägarna köpte Pensionatet ingick det alla gamla antika möbler, och
även gamla redskap som spinnrockar mm som en gång brukats på gården.
Härveln är stadig och bra, en fungerande och sinnrik mekanik, och räkneverk som räknar varv.
Det har kommit nya färger av garnet Mohairbouclé, i runda 50 gramsnystan.Garnleverantören skickade de nya färgerna så vi skulle se dem. Senare kommer de i riktiga 100gramshärvor.
När vi har haft färdiga nystan tidigare så säljer de inte alls. Det är först som när vi har nystat upp till
en härva som garnet säljer. Det känns väldigt onödigt att från ett färdiggjort nystan, nysta upp till en
härva, och sedan att den som har köpt garnet ska nysta tillbaka till samma nystan....
Men vi vet att garnet bara blir liggande om vi inte gör härvor.
Det är nu härveln kommer till pass.
Rhodora nystar upp till jämna härvor. Garnnystanet lägger hon i en vit låda,
så att det inte far iväg.
De nya färgerna är riktigt läckra, de kommer att sälja bra i höst.
Ann
Sova på ull
Det finns mycket forskning från hela världen som visar på att det är nyttigt att sova på ull.
På Facebook är det en grupp som heter We Love Wool, och de har lagt ut en länk till den
här intressanta sidan:
Barn som är födda för tidigt, växer bättre om de får ligga på ull.
Även barn och vuxna sover lugnare när man ligger på en ullbädd.
Testa gärna på någon som sover oroligt.
Det finns att köpa ullbäddar som har "ludden" utåt. Men då krävs det att man vädrar ofta,
eftersom det kan samlas damm i de öppna fibrerna.
Det går precis lika bra om det inte är "ludd". Man sover lika gott, om man ligger på en ullfilt,
eller tovad ull. Att lägga i ett lakan ovanpå ullbädden fungerar också.
Om man vill ge en ullbädd till ett litet barn, kan man sticka, virka eller kroka en ullbädd,
och eventuellt filta i maskin.
En stor fördel med ull är det inte samlas kvalster i ull.Kvalster finns i syntet och i dun - men inte i ull!
Själv kan jag inte sova om jag inte får sova på en ullkudde.Det blir aldrig svettigt om huvudet som det blir med andra material, och sömnen blir lugn.
När vi är på mässor runt om i landet, brukar jag ibland packa med min kära ullkudde, och
sambon suckar åt mig.
Kudden har vi sytt på Ullcentrum, av Maria som bor i Köpingsvik. Det går åt ganska mycket
fyllning, cirka 400-450 gram med kardflor.
Ann
Uppläggning av maskor
I våras hade Ullcentrum besök av Lindsdal-Läckeby stickcafé.
Det var verkligen roligt, och det var en grupp av duktiga och glada hantverkare.
Man lär sig alltid nytt, och flera i gruppen visade ett nytt sätt att lägga upp en stickning.
Fördelarna är flera, man behöver inte i förväg gissa hur mycket garn som går åt,
kanten blir stadig och elastisk.
Karin har visat mig så kallad "skoluppläggning", där man gör maskor allteftersom,
men den här uppläggningen är inte samma sak.
Gör först en löpögla, och gör en till ögla på vanligt sätt.
Det är viktigt att man har två maskor att börja med.
Flytta över nu stickan med maskor på till vänster hand.
Med den stickan som är utan maskor, stick in stickan mellan de två maskorna.
Gör ett omslag på baksidan och drag igenom den nya maskan.
För öven den nya maskan till vänster sticka.
Nu är högerstickan tom igen.
Stick in bakom den senast gjorda maskan,
fånga upp tråden, och drag igenom.
Gör öglorna väldigt löst.
I början tyckte jag att det var lite svårt, den nya
garnänden liksom fastnade ihop med tråden under.
Men sedan kom jag på att när man gör omslaget
på baksidan, så läggs tråden över stickan bakifrån,
då gick det bra att få tråden med sig.
Tänk också på att när man för över den nya maskan
på vänstersticka ska man vrida lite på högerhanden
så att vänster sticka sticks in inifrån högerhanden i
den nya masköglan.
När jag sedan skulle börja sticka, gjorde jag den första
kantmaskan i bakre maskbågen.
Se så fin kant det blir. Den blir stadig och elastisk.
Hälsningar
Ann
(klicka på de små bilderna så blir de stora)
Stickad tavla
Till Ullcentrums personalrum har Karin stickat en tavla av tvåtrådigt ullgarn.
Det blir som att måla med garn.
Eftersom tavlan hänger i personalrummet kan inte så många andra glädjas
åt tavlan, så det var ett bra tillfälle att visa den på bloggen.
Färgerna blev lite grå på bilden, i verkligheten är tavlan färggladare, grundfärgen
på tavlan är sommargrön.
Karin har en hel kasse med idéer som hon vill visa för er.
De här veckorna har vi mycket att göra efter Formex, det kan hända att det tar
några veckor till innan jag hinner fotografera och skriva ner alla Karins idéer.
Lite roligt att se fram emot när hösten börjar.
Sensommarhälsningar
Ann
Simu Nordic till salu !!!
Känner ni någon driftig person som kan tänka sig att ta över ett välmående stickföretag?
Monica Simu har beslutat att avveckla sitt företag på grund av familjeskäl.
Stickföretaget är 24 år gammalt, väl inarbetat och har en kunnig och trofast personal på fyra personer.
Avvecklingen planeras att börja efter nyåret.
Monica har en stor mönsterskatt på koftor, mössor, vantar, ponchos som säljer bra,
och många mönster är klassiska som bedöms att sälja av sig självt i minst 30 år till.
Simu Nordic ligger i Övertorneå, ja det är inte den närmaste orten.....
Se gärna hemsidan:
Den som är intresserad kan ringa och prata med Monica på telefon 0927 - 10097.
Det är många, många butiker i Skandinavien som innerligt önskar
att Simu Nordic ska få finnas kvar.
Ann
Iphonefodral till Italien
När vi var på Formexmässan stod vi nära ett italienskt företag.
De blev förtjusta i mitt gröna rundkrokade mobilfodral, de hade aldrig sett
något liknande.
Jag fick en beställning på ett fodral, som jag påbörjade på mässan.
Italienarna tittade storögt när jag krokade.
24 maskor, rundkroknål 4½.
Ann
Waldemarsudde
Förra onsdagen, dagen då vi byggde Formex, och åkte ut till Liljevalchs,
hann jag även med att åka förbi Waldemarsudde, Prins Eugens slott.
En svår bekännelse är att jag aldrig tidigare varit på Waldemarsudde.
I alla år har jag hört hur vackert det är, och för den som är konstintresserad,
så är prinsens konstsamling en av de bästa i Sverige.
Det som var avgörande att jag körde dit ut var att få se utställningen:
Lilly Zichermann och Prinsen - som pågar till och med 16 september.
Det var varmt, trångt på gatorna av turister och jag var trött efter Liljevalchs
och skulle tillbaka till Älvsjömässan för att göra det sista i montern.
Sedan så har jag ett ungdomsminne från tonåren, då min klasskamrat Monica
berättade att hennes morfar hade varit prinsens personliga butler.
Utställningen är formgiven av Wanja Djanieff, som i Ullcentrums begynnelse
hjälpte oss med goda råd, och som vi har haft mycket glädje av.
Den enda bild som jag fotograferade inifrån utställningen var den här,
i rummet som berättade om Lillys dokumentation från Skåne på 20-talet.
Det var fotot på den vänstra textilen som fångade mitt intresse.
Bilden föreställer en rya, som är vävd på en smal vävstol, som var
brukligt förr. Man hade inte plats med breda vävstolar i stugorna.
Därför är ryan vävd i två längder, och ihopsydd på mitten med en söm.
Man kan se att väverskan försökte göra två lika längder, säkert mätte hon
med ett snöre eller band för att passa in rutor och linjer.
Just för att sidorna inte blev exakt lika, som hon säkert önskat,
är ryan spännande och vacker i sin asymmetri.
Den vita botten och de grå linjerna ser ut att vara den naturliga färgen
på ullen, och de gula rutorna är växtfärgade med något slags löv.
Ursprungligen vävdes ryor för att ha som ett tjockt täcke i sängen i kalla rum
på vintern, med luggen nedåt och knutarna på ovansidan.
Ann
Ömma fötter
Precis väggivägg med Ullcentrum har vi i år det öländska företaget Lotta & Mary,
som drivs av Lotta Sjöberg. Roligt, det blir som en liten öländsk avdelning.
Lotta berättar att hon inte hunnit få med så mycket saker till Formex, men det är ofta
för att träffa sin kunder som man åker till Formex.
Lotta arbetar också med utländska utställningar, nu i höst ska hon till Korea och ställa ut.
Snett emot Lotta & Mary finner man företaget Hemslöjden Borås Sjuhärad.
Det kan man säga är egentligen det enda "riktiga" hemslöjdsföretaget.
Förvisso finns det flera seriösa svenska slöjdare på mässan, ej att förglömma.
På bilden stickerskan Maj-Britt Lundberg.
Hemslöjden Borås Sjuhärad drivs av eldsjälen Louise Höglund.
Louise håller samman och uppmuntrar ett stort antal slöjdare i Sjuhäradsbygd,
och det man finner i hennes monter är äkta långsamt hantverk som bland annat
tvåändstickade vantar till professionella priser.
Finner till min glädje att Louise säljer handstickade vantar i ölandsmönstret Ölandssolvända
och väderkvarn. Maj-Britt stickar mycket bland annat julgranskulor, hon säger att oval form
syns mer och mer på mässan. Hemvävda trasmattor är en av storsäljarna.
Stöter på ett bekant ansikte för er som har varit på Syfestivalen, Anneli Svending,
som säljer pärlor, Anneli har en fin monter.
Det finns en väldigt farlig avdelning i C-hallen på mässan.
Chokladavdelningen.
Den försöker jag gå snabbt förbi, och sänker blicken mot golvet.
När jag trodde att jag passerat alla frestelser och lyfte upp blicken möttes jag av två trevliga
killar som har agenturen för ett isländskt företag som gör lakritskonfekt.
Det var inte bra.
Jag frågade vad som är speciellt med isländsk lakrits och fick till svar kombinationen
lakrits - choklad är de specialister på. Killarna bjöd mig att provsmaka, det var inte
svårt, och ja - det var den godaste lakrits jag någonsin ätit. Och heller inte så söt.
Suck ja.....
Fötterna har ömmat rejält på mässan. Jag har haft fyra par skor att byta med, och ingenting
har hjälpt.
När ingen har sett mig har jag ibland stått barfota, men det har inte varit många minuter.
En riktig pina den här gången.
Idag morse (lördag) slog tanken mig. Ullsulor. Varför står jag inte på ullsulor?
Vi har sulor att visa på mässan, så jag knyckte ett par, tog av banderollen och la i skorna.
Det var som att komma till himmelriket! Att jag inte kommit på det tidigare!
Någon gång har jag bytt skor för att foten ska få ombyte, och jag har inte haft det minsta ont i fötterna.
Några timmar senare kom en kund, ett par som har en butik.
Frun sa att mannen inte ville gå med henne längre på mässan för han hade så ont i fötterna,
trots att han hade eccosandaler på sig.
Jag frågade om hans skostorlek och snart hade han lagt i ett par sulor i sina sandaler.
Ett stort leende spred sig över hans ansikte.
- Det känns som massage, sa han lyckligt och vägrade ta ur sulorna. Han fick behålla dem i.
Senare på eftermiddagen kom en utställare från A-hallen. Hon hade också väldigt ont i sina fötter.
Gissa om hon ville ta ur sulorna ur skorna?....
Mässhälsningar
Ann
Formex dag ett
Det första jag möttes av i Östra entréen var en väldigt lång man.
Det är flera intressanta trendutställningar i bägge entréerna.
För en månad sedan fick vi en förfrågan med önskemål på väldigt bestämda färger i lingarn:
petrol, hassel, mandel och ljusgrå. Samt två stycken kroknålar.
Vi funderade att det var en ovanlig färgkombination, och jag skrev och frågade om de
var säkra på att det inte skulle vara ett par stickor istället för kroknålar?
Nej de önskade kroknålar efter vår bild på webben.
Utställningen var riktigt fin, och nu förstod jag sammanhanget av färgkombinationen.
Inte utan att man var lite stolt.
Vi har nya montergrannar, mässan ändrar om och i år har de den bästa helheten
och mixen någonsin av alla år.
Sedan är det så också att företag kommer och går. Nya företag som försöker komma
in på marknaden med fin design, de är med en eller två gånger, och sedan ser man dem inte längre.
Rakt över oss har vi två trevliga finskor som delar monter.
Till vänster är det Anu Pellinen med företaget Gepetto, och till höger Maritta med företaget Rakula.
Maritta gör också grytunderlägg som påminnner om våra, fast i kavlad keramik som hon har
stansat ut former (precis som vi gör) och är brända i keramikugn.
Andra sidan mittemot oss är det ett danskt företag, Kazuri, som drivs av norskan
Gro Strömnäss.
Gro har bott i Kenya i tre år och kommit i kontakt med en keramikateljé som gör smycken
i keramik. Oj vad fina de är! Villken kvalitet och skönhet.
Gro berättar att hon ställde ut i Tokyo förra månaden, och det gick mycket bra där.
Hon sa att japanerna inte köpte det hon trodde, hon hade förväntat sig att de skulle köpa
smycken med mindre och diskreta stenar, men japanskorna valde de stora och färgstarka halsbanden.
Hos oss var det mycket besökare och Kim som sommararbetar i Löttorp är med och säljer.
Bordsbenet lös med sin frånvaro hela förmiddagen och dagen, och till sist anlände
sent på eftermiddagen. Skönt, äntligen fick vi ett bord att lägga ifrån oss papper på
och ställa fram godisskålen till besökarna.
Benet hade varit i Torsvik och vänt enligt postens paketsökning......
(På bilden ser ni bordet utan ben på golvet bredvid plädarna)
Ann
Byggdag 2 och Liljevalchs
Montern blev klar och i ordning idag.
Däremot kom inte bordsbenet så vi är utan vårt mässbord som ska vara placerad i mitten av montern.
Nu håller vi alla tummar att det kommer imorgon bitti.
Torsdagen är den viktigaste dagen och det är mest besökare.
Byggnationen gick så bra, både Christin och jag hade nog eld i baken, för Liljevalchs hägrade.
Jag hade förväntingen att det skulle vara bra, det var inte bra - det var alldeles fantastiskt suveränt.
Nog bland det bästa jag sett på många år.
Vilka duktiga slöjdare vi har!
88 träd med 2000 löv.
2000 slöjdade konstverk. Inget var det andra likt.
Mest i olika textila tekniker och material, men också trä, metall, keramik och andra roliga material.
Det är en utställning man blir GLAD av.
Man skulle kunna gå i flera dagar och upptäcka skojiga saker.
Plötsligt hördes det förtjusta rop från Christin, hon hade upptäckt ett löv som var gjort av
en textilkonstnär hon kände, Gunnel Petersson.
Det var mycket besökare, och det hördes dialekter från hela landet.
En dam med östermalmsdialekt började prata med mig, hon var helt hänförd,
hon hade inte kunnat föreställa sig att det var så imponerande utställning, och så mycket att titta på.
Man fick lite ont i nacken av allt tittande, träden var höga och många fina löv satt högt upp.
Bilden ovan är pedagogisk och finurlig. Den visar först de vita ullockarna, vilka färger den är
färgad i, sedan är färgerna ihopkardade till en jämn mix, handspunnen till tråd, och den
påbörjade stickningen.
Nedan kommer många små bilder, om man klickar blir de stora:
Det tionde lövet från slutet med orange blommor är nålbundet!
En guide passerade med en grupp, och hon berättade att i början av
säsongen kom det en pojke i tioårsåldern. Guiden bad pojken att välja
ut det löv han tyckte var finast. Pojken kom efter en stund och sa att han har valt.
Det var tjugo löv som pojken hade valt ut, och inte ett enda hade guiden
sett på utställningen tidigare!
Säkert har många av er sett utställningen, och ni som ännu inte gjort det,
skynda att se innan den är slut.
Stockholmshälsningar
Ann
Nu bygger vi Formex igen
Ja nu är det Formexmässa igen den här veckan.
Igår kom jag till Stockholm, då jag lastade ur alltihopa för mässan.
Idag började byggnationen och Christin är med och bygger upp montern.
Det är inte många som klarar av att bygga monter, det är svårare att finna medarbetare som
är duktiga på att bygga än säljare.
Man måste vara praktisk, snabb och effektiv och ha ett estetiskt sinne.
I januarimässorna är Marie med och bygger Formex, men på somrarna arbetar Marie med hennes mans fiskföretag.
Ibland är Monica med och bygger.
Det är bra att vara olika personer som bygger, man har olika infallsvinkel,
och det ger presentationen en välbehövlig förändring.
Christin fick välja vad hon helst ville hänga upp, och då valde hon garnerna.
Antagligen för att de ligger henne närmast om hjärtat.
Det är bara inte att hänga upp garnerna hur som helst.
Garnerna hänger i ett genomtänkt system. Först lägger man alla garner på rad,
och sorterar dem så att det blir en fin harmoni i både sidled och höjdled.
Dagen flöt på bra, och det mesta kom på plats.
Imorgon ska vi hänga upp plädar, göra iordning tröjor och koftor, dammsuga,
ställa in spotlightsen.
Och skruva ihop vårt runda mässbord, vi åkte ifrån benet hemma på Öland, så det skickades
med postpaket i efterhand idag. Hoppas bara att det kommer fram imorgon....
Ann
Bilder på färdigstickat
Den här veckan är det fullt upp med packning och planering inför Formexmässan som går av stapeln den 16 augusti.
På söndag lämnar jag Öland, urlastning på Älvsjö på måndag, och tisdag morgon börjar vi bygga vår monter.
Det blir lite dåligt med inlägg här på bloggen de här dagarna.
Kanske blir det något reportage från Stockholm.
Under tiden lite bilder från dagen i början av juli, då vi fotograferade Julia.
Kläderna på bilderna är färdigstickade kläder som säljs, och som kommer att visas på Formex.
(klicka på de små bilderna)
Ann
Ett brev med posten
Igår kom ett litet brev med posten som putade lite.
Det innehöll den vita hjärtschalen som Marianne har stickat upp.
Schalen var inte så lång, så jag la den på vågen som visade 60 gram.
Det var tydligen inget fullt nystan som jag skickade till Marianne.
På ett 100 grams nystan får man en längre schal.
Nu ska vi ha schalen till att visa på mässor så det gör inget att den blev lite kort.
Hälsningar
Ann
iphonefodral med grafisk effekt
Man kan mönstra rundkrokning genom att växla mellan vilken tråd man plockar upp med
och vilken färg man maskar av med.
Ja det blir ju inte den effekt riktigt som på bilden, men jag kunde inte låta bli att
leka lite i Photoshop.
Riktigt så här grafiskt blev det inte heller.
Så här blev fodralet med verklighetens filter.
Tvåtrådigt ullgarn, en tråd svart och en tråd ljusgrått.
Jag funderade ett tag på svart och helt vit, men ljusgrå blir lite mjukare
kontrast.
Ull skyddar elektronik från värme, kyla, fukt, stötar.
Fodralet är krokat med nål nummer 4½.
Ann
En halsduk av Sommaräng
När garnet Sommaräng precis hade kommit började jag att sticka en halsduk på
Garngrossistmässan i Göteborg.
Efter det blev halsduken liggande.
När en ny färg kommer brukar jag alltid sticka en halsduk av en härva,
för att se och visa hur garnet blir, och hur färgerna blir mot varandra.
De senaste dagarna tog jag tag i halsduken igen, och den blev färdig igår när vi var ute
och hämtade ull.
Halsduken åkte ner i det hetaste vattnet i handfatet med en skvätt ättika i,
och fick sedan hänga ute på strecket.
Nu luktar halsduken gott, och är mjuk och go.
Stickor nummer 5 eller 5½.
Garnåtgång 100 gram.
Mönstret är ett enkelt rutmönster.
Lägg upp 32 maskor.
Sticka de två första varven rätstickning.
Varv 1-4: km, *3 rm, 3 am*, upprepa *-*, sluta med km.
Varv 5-8: km, *3 am, 3 rm*, upprepa *-*, sluta med km.
Börja om från varv 1.
Hälsningar
Ann
Lasta och bala ull
De senaste dagarna har vi lastat årets leveranser av ull.
Ullcentrum samlar in ull från fårägare på Öland, i Småland, Blekinge, södra Östergötland, norra Skåne.
En gång per år skickas ullen för tvätt till Belgien.
Små kvantiteter, som ullockar tvättar vi själva i Löttorp.
För att Belgien ska kunna ta emot ullen vill de att den måste vara balad.
Det är inget lätt jobb, och det krävs balmaskin och stora utrymmen.
Som tur är vill Daryl (Derrell) göra det jobbet. Han kommer från Nya Zeeland, där hans föräldrar hade en stor fårfarm, och han hjälpte sin pappa som barn att bala ull. Daryl tycker om det jobbet.
Daryl är också Sverigemästere i fårklippning, och han reser runt i Europa och klipper får.
Två gånger per år är han på Island och klipper.
Det är intressant att prata med Daryl, han vet så otroligt mycket om fårraser och fårskötsel.
En bal väger 200 kilo.
När vi hämtar ullen på fårgårdarna ligger ullen paketerad i papperssäckar, typ sopsäckar.
En papperssäck med ull väger mellan 8 - 20 kilo, säckar med grå ull väger mer än säckar med vit ull.
Vi gjorde några balar tillsammans med Daryl.
20 säckar med vit ull hälls i balpressen, inte allt på en gång, utan några säckar i taget,
maskinen pressar ihop, och sedan ett par säckar till.
När pressen blivit full, drar Deryl ihop öppningen, sätter på metallkrokar och pressar ihop en sista gång.
Därefter rullas balen ut, och balarna travas på hög.
Nu har Ullcentrum ungefär 100 balar som ska transporteras till tvätteriet.
Jag har bokat en trailer som ska hämta ullen. Lastbilen och chauffören kommer från Tyskland, två timmar från gränsen till Belgien.Klockan sju på fredagmorgonen börjar lastningen.
Den här gången har de skickat fel trailer, den var för liten och det visar sig att vi inte fick med alla balar som planerat. Trailern är gjord med en ny konstruktion, kanske bra för stora maskiner och fasta saker, men det var inte lätt med ullbalar.
Man drog bak alla väggar på trailern som ett dragspel, och då fick vi inga väggar att luta balarna mot.
När främre delen var fullastad, skulle väggarna dras fram, och den bakre delen av flaket lastas.
Tord sköter lastmaskinen som lastar ullen, och hans dotter Evelina och Jonas rullar fram balarna.
Man måste var stark och teknisk, balarna väger som sagt 200 kilo.
Det tog nästan fyra timmar att lasta bilen.
Tänk att om inte Ullcentrum hade samlat in all ull som lastades, då hade ullen bara blivit slängd eller uppeldad.
Och fortfarande slängs den mesta ullen runtom i Sverige, ett fullständigt onödigt slöseri med ett så miljövänligt material, och så härliga produkter det blir av den svenska ullen.
Underbara garner, sköna sulor, vackra och praktiska grytunderlägg och mycket mer bra saker.
Glada hälsningar
Ann
(ps klicka på de små bilderna så blir de större)
Baltic Breeze shawl
Brigitte i Tyskland designade Baltic Breeze Shawl i maj, som vi skrev om och la ut mönstret på,
Nu har Marianne stickat upp en egen schal åt Ullcentrum som finns till beskådan i Löttorpsbutiken.
En härva entrådigt garn räcker till en hel schal.
Marianne stickade för första gången i sitt liv Knotty Bind Off när hon maskade av.
Det blev en lite annorlunda avmaskning, nu förstår vi Knotty, kanten blir knottrig.
Hälsningar
Ann
Pulsvärmare med tre tekniker
Det blev ett par krokade pulsvärmare till mig själv, de krokade känns fasta och bra,
och sitter stadigt på.
Man kan inte ha för många pulsvärmare.
Tvåtrådigt ullgarn, rundkroknål nummer 5.
Plocka upp maskor med färg 1, och maska av alla med färg 2.
Lägg upp 30 maskor med färg 1.
Gör ett vanligt krokningsvarv.
Kroka 6 varv med bakmaskor.
Kroka 4 varv med korsmaskor.
Kroka 1 varv med bakmaskor.
Kroka 4 varv med vanliga maskor.
Kroka 1 varv bakmaskor.
Maska av med smygmaskor mellan de lodräta maskorna.
Sedan så funderade jag hur det blir med vanlig enkel gråskala.
Det rödvita är effektfullt men också väldigt framträdande.
Jag ändrade i mönstret så att det första bakmaskepartiet skulle få
vita framträdande ränder.
Resten av pulsvärmaren är plockad med vitt, och avmaskad med grått.
Men jag ville inte ha de grå som framträdande, utan tanken ska vara att
det är de vita som mönstrar mot en grå botten.
För att få en fin kant i början, virkade jag lm med dubbelt grått garn.
Första varvet vanliga maskor, plocka upp med grått och maska av med vitt,
därefter bakmaskekrokning, 5 varv.
Byt nu färg, och plocka upp ett varv bakmaskor med den vita tråden och maska av med den grå.
Gör 5 varv korskrokning.
Växla färg igen, korskroka ett varv genom att plocka upp med grå, maska av med vit.
Växla tillbaka, genom att plocka upp med vitt, gör ett bakmaske varv, och sedan 4 varv vanlig
krokning.
Sluta av med sm mellan de lodräta maskorna.
Ann
