Den 11 oktober 2012 bloggade jag om Agnes vantar. Agnes bodde i Sandvik på norra Öland och arbetade hela sitt liv som piga åt disponenten på stenbruket. Agnes var liten och troligtvis seg, slet säkerligen hårt, i blött, kallt och blåsigt klimat. Hon efterlämnade ett par vantar efter sig, och vänstervanten är bäst bevarad. Vanten är väldigt liten i storleken, och det som är remarkabelt är att den går upp en bit på handleden. Säkert är det för att kvinnorna på den tiden hade inga jackor, utan de hade endast stora sjalar omsvepta om sig på vintern. Och då blev det en glipa på underarmen, mellan vante och sjal när de bar på hinkar och ämbar till exempel.
I höstas när blev det tillfälle att låna vänstervanten, tänkte jag att det vore intressant att sticka upp en exakt kopia av vanten.
Garn valde jag Ullcentrums vanliga tvåtrådiga ullgarn, och stickor nummer 2½.
Nu kunde jag studera Agnes vante lite närmare. Det är stora svarta fält mellan det grå mönstret, och om man inte snor tråden på baksidan blir det långa flotteringar. Det var inga långa flotteringar alls på baksidan, utan tråden var lika prydligt snodd som holländarnas välgjorda arbeten.
När jag har stickat denna kopia har jag också snott tråden när det varit minst 4 trådar. Upp till 3 trådar har tråden fått löpa fritt på baksidan.
Min vante blev lite större.
Eller rättare sagt väldigt mycket större.
Så intressant.
Jag tittade närmare på Agnes garn som hon har använt sig av.
Det ser inte ut som vårt kardgarn, som är spretigt när man zoomar in blicken.
Utan Agnes garn är ganska hårt tvinnat, slätt (parallelliserade ullfibrer), och tunnare.
Det svarta garnet känns inte hemspunnet. Kanske är det spunnet i England, på en Spinning Jenny maskin.
Det blir ett mellanting mellan kardgarn och kamgarn.
Och stickorna kan vara kanske 1,5 - 1,75 mm.
Kan det ha varit stickor av järntråd?
Om man ska följa beskrivningen som följer nedan, blir vantarna så pass stora att de kan tovas i maskin för att filta ihop sig.
Om man önskar en mindre vante till vanlig damstorlek, rekommenderas ett ullgarn som mäter 400-500 meter per 100 gram och stickor 1,75-2 mm.
MÖNSTER
Lägg upp 72 maskor med bottenfärgen.
Sticka resår 2 rm, 2 am i 7 varv.
Lägg till mönsterfärgen, och fortsätt att sticka resår, 2 rm, 2 am.
Sticka de aviga m med den mörka färgen, och de räta m men ljusa färgen.
Sticka slätstickning, 6 varv, med bottenfärgen.
Sticka mönster A, 13 varv.
Mönster A
Resår, 2 rm, 2 am. Den mörkare färgen avig.
Sticka slätstickning, 6 varv, med bottenfärgen.
Lägg till mönsterfärgen igen, sticka randigt 2 m, 2 m, och resår 2 rm, 2 am i 6 varv.
Sticka slätstickning, 6 varv, med bottenfärgen.
Nu börjar mönster C på insidan av handen, och veteflätan på utsidan.
På insidan börjar samtidigt mönster för tummen, och för insidan, vänster hand - börja alltid med 1 m mönsterfärg (mf), och sluta med 1 m mf, 1 m bf, 1 mf (i diagram för tummen, vänsterhanden).
36 m till utsidan av vanten, och 36 m till insidan av vanten.
Mönster C, insidan av handen
Nedanför tummen, insidan av handen
(klicka på bilder)
Vid tumhålet stickas en tråd i avvikande färg in, 14 m.
Efter tumhålet, minska 1 maska på utsidan av vanten, så att 36 m blir 35 istället, se diagram.
Tummen som stickas senare innefattar 30 maskor, tänk på att sticka samma linjer på insidan av tummen som på utsidan av tummen.
Vid minskning av både vanten och tummen, minskas i var sida, på både insida respeltiva utsida.
Det blir 4 minskningar varje varv.
När det återstår cirka 20 m på vanten, och 6 m på tummen, för över m till två markeringsringar eller säkerhetsnålar. Kräng vanten ut och in, för över m till 2 stickor och sy ihop maskorna från insidan.
Lycka till!
Ann
(klicka på bilder)
