....lära en gammal hund sitta....

 
De tre holländska designerna Marja, Carla och Hilly berättade att när man stickar mönster med flera färger, behöver man inte få långa flotteringar, dvs långa trådar som löper på baksidan.
Visst, man kan sno trådarna, men är det mycket mönster och långa partier, blir det ett evinnerligt snoende.
 
   Marja, Carla och Hilly förklarar att man stickar in tråden. Det är en teknik man kan i Holland. De berättar att på Fair Isle stickning är trådarna instickade på baksidan, men inte på till exempel norsk stickning.
Jag hade aldrig hört talas om tekniken.
En kväll hade vi stickkurs, tre lärare och en elev - kan det bli bättre?
Eleven kände sig något trögfattad, och en del träning återstår än.
Principen går ut på att om man stickar med två färger, den ena färgen kastar man tråden med höger hand, och den andra färgen kastar man med vänster hand hela tiden. Tråden på baksidan läggs regelbundet runt stickan och petas av.
Egentligen väldigt finurligt och väldigt enkelt. ....när de gjorde det....
Diskussionerna gick till landstraditioner. I Sverige kastar man inte tråden alls. Utan man ska "pilla" upp tråden på baksidan, ungerfär som om man virkar upp tråden. Carla säger att det sliter på leder, och hon visar när man kastar med höger hand, att det är axelleden som gungar fram och tillbaka, och den rörelsen sliter inte på leder.
Jag visade dem mitt egna sätt att sticka på, och jag slänger tråden med vänster pekfinger över stickan, och högerhanden är stilla. Det känns bekvämt och går fort att sticka.
Jag berättar också att jag har svårt vid tvåändstickning att kasta med höger hand. De visar mig tekniken hur man enklast gör det, och det var inte som jag lärt mig.
Hilly och Carla skriver böcker (ska berätta mer om det) och nästa bok handlar om tvåändstickning. Och för en holländare som kastar tråden med höger hand, på ett bekvämt sätt, har inte samma tröskel som en svensk att lära sig tvåändstickning.
En kvinna som läste till textilkonservator berättade att förr fanns det tre sätt att sticka på i Sverige, varav den ena tekniken gjordes till norm, och de andra sätten motarbetades, tills de blev utrotade.
För att ha något att träna mig på har jag börjat på en mössa. De tio första varven är stickade med enkel randning, för att få en bra nederkant. Sedan fyra varv med färg 1. De fyra varven var lämpliga att träna kast med höger hand. Ibland blir det fel, och maskan blir vriden.
Fortsättning följer.
 
Marja, Carla och Hilly lärde mig en annan stickteknik också:
Portugisisk stickning 
Man har tråden på framsidan av arbetet.
Bäst var den vid aviga maskor. De var så lätta att göra, lättare än när man gör räta maskor som vanligt.
De berättade att det är vanligt vid portugisisk stickning att man gör hela arbetet från baksidan, ut och in, och när man är klar kränger arbetet rätt.
Det var rätt så enkelt att lära sig, och hädanefter när jag ska sticka aviga varv, blir de självklart stickade med portugisisk teknik.
Det är inte lätt att visa här på bloggen hur man gör. För er som kommer till Stickfesten på Öland i juni, kommer jag att visa Portugisk stickning.
 
Stickhälsningar
Ann
#1 - - Inger:

Portugisisk stickning låter ungerfät som Bulgarisk som jag provat på. Där har man garnet kring nacken och gör små rörelser för att få aviga maskor. Tyvärr har jag inte möjlighet att komma på stickfesten i år heller, det är min jobbarvecka då.