Svärmors vantar

Eva i Frankrike mailade för några veckor sedan en länk, amerikansk-kanadensisk.
Den visar en teknik som kallas Thrumming.
 
För flera år sedan hörde jag kanadensiska stickerskor berätta om en teknik som är populär i Canada.
Man stickar vantar och lägger in tjockt förgarn i glada färger, så att det blir en tjock vadd på insidan och glada prickar på utsidan.
    Tekniken härstammade från nordöstra Canada: Newfoundland och Labrador. Det var mest Skandinaver som bosätte sig där uppe i norr.
 
      
 
Min kära svärmor Elsa, som tyvärr inte finns hos oss längre, stickade en väldigt speciell vante.
Hon hade lärt sig tekniken i sin ungdom när hon arbetade som hembiträde i Västervik något år.
Vi hade får under hela 80-talet och Elsa tog hand om ullen, hon spann mycket.
Och Elsa använde ullen till de speciella vantarna. Hon handkardade ullen till rullar, cirka 15 cm långa, och hon drog därefter ut ullen så de blev cirka 1-2 cm tjocka. Annars av de handkardade rullarna spann hon av. Rullarna kallade Elsa för kämma/kämmor.
Ofta var det handspunnet garn till vantarna, och om det var köpegarn använde sig Elsa av tretrådigt ullgarn och strumpstickor nummer 3. Vantarna i häftet ovan, som Kalmar Läns Hemslöjd har sammanställt 1982, är Elsas.
Släkten var stor, och Elsa försörjde alla barn och barnbarn med hennes vantar. En del vantar stickades på beställning och såldes, och andra skänktes till syföreningen. Mina barn är uppvuxna med Elsas underbara vantar. Det blev nya varje år efter att händerna växte.
Dumt nog passade jag inte på att lära mig tekniken, man tror att de gamla alltid ska finnas.
Jag har gjort några försök, men har inte knäckt koden hur man gör.
Efter det att Eva skickat länken, visade jag den för Karin som inte har dator. Karin förstod snabbt principen.
 
 
Under tiden jag varit i Norge, har Karin börjat på att testa. Först tog hon för grova stickor i förhållande till garnet.
Hon har också provat hur tjockt förgarn det ska vara, och dubbelt av det tjocka förgarnet blir bäst.
Tjockt förgarn kan dock vara lite olika tjockt från spinning till spinning, och den här rosavita färgen är inte så tjock som andra färger kan vara.
I testet har Karin använt sig av tvåtrådigt ullgarn, och på den senaste stickningen nål nr 2½.
 
       
 
       
 
       
 
   
 
Så här gör man stickningen:
I var fjärde maska stickar man garn och förgarn tillsammans.
Alltså 3 maskor med bara garn, en maska med garn och förgarn tillsammans. Tänk på att lägga förgarnet runt långfingret som Karin gör på bilden, så att det billdas en ögla på insidan.
Därefter tre varv utan att sticka in förgarn.
Men i det första varvet efter förgarnet: när man kommer till den maska där förgarn är instickat, då ska förgarnet lyftas av. Sätt över maskan till den sticka man stickar med, lyft av förgarnet, för tillbaka maskan till vänster sticka och sticka den som vanligt. På baksidan bildas det en knut, typ ryaknut.
Som alternativ till tjockt förgarn, kan man karda själv som Elsa gjorde, eller ta kardflor och dra ut till en tjock sträng.
 
Hälsningar
Ann