Ullcentrum

Den grå ullen som i Sverige kallas Gotlandsull, och i Danmark Pelsuld, är en fårras som inte är äldre än 60 år.

Fårrasen härstammar från Gutefåret, som är en av de äldsta fårraserna i Skandinavien. Gutefåret har en ull som är närbesläktad med Shetlandsfår.

Det som är utmärkande för Gutefår och Shetlandsfår är att de har en bred variation av fibrer.

Det finns den tunna bottenullen, ca 20-25 micron. Bottenull är mjuk och inte sticks, men den är inte slitstark. Bottenullen värmer när det är kallt, och på de Skandinaviska fåren växer bottenull under vinterhalvåret på fåret.

Sedan finns det täckhår, 30-40 micron. Täckhåret är glansigt, långt och kan ha fina vågor.

Täckhårets funktion är att vara vattenavvisande, det fungerar som en regnkappa. Täckhår är slitstarkt, och som ullfiber bra till utomhusplagg, som kappor eller mantlar folk hade förr i tiden. Även segel gjordes av täckhår. Täckhår är också slitstarkt.

På Gutefåret finns det även märghår. Märghår är grövre, ca 60-70 micron. Märghåret är ihåligt inuti, som ett rör. Märghåret sticks illa, men det är oerhört isolerande. Hålrummet inne i fibern fungerar som en isolator. Hålrummet gör även fibern sviktande, som är bra för sulor och tofflor.

Gutefårets ull är ganska rak, lång och lite matt.

Gotlandsfårets lamm är helt svarta när de föds, och lammens ull är svart under det första sommarhalvåret.

När lammen är cirka ett halvår gamla, börjar deras päls att ljusna.

Sedan så ljusnar färgen successivt alltmer under fårets levnad. Man kan se lite på den grå nyansen hur gammalt ett får är. Det stämmer inte helt och hållet förstås, färgen beror också på individuell variation, precis som med oss människor. Men generellt kan man säga att ullen blir vitare ju äldre djuret blir.

 

 

I den första halvan av 1950-talet, var det en fårägare på Gotland som skulle skicka sina Gutelamm på slakt på hösten. En grannbonde körde förbi och såg lammen som stod på flaket/balvagnen. Ett av bagglammen, Backus, såg inte ut som sina systrar och bröder. Backus hade vackra silvriga lockar, ullen glänste, och de sticksiga märghåren fanns inte i ullen.

Grannbonden frågade om han fick köpa Backus, och han började sedan att avla på Backus.

Backus päls blev snart en succé, och först var det skinnen som blev eftertraktade till att sy pälsar av.

Namnet i början på den nya rasen var Gotländskt utegångsfår.

 

 

En av Ullcentrums ulleverantörers pappa, Karl-Erik Cederlöf i Åseda, var troligtvis den första som tog över de grå fåren till fastlandet. Karl-Erik Cederlöf satt med i fåravelsförbundets styrelse, och han arbetade aktivt med att föda upp och avla på de grå fåren. 1962 kom de första fåren till hans gård. De gårdar från Gotland som Karl-Erik köpte avelslamm ifrån var främst från Gandarve och Lärbro.

Sonen Lars Cederlöf berättar en anekdot från 60-talet: Karl-Erik blev framgångsrik med sin avel av pälsfår, och ägaren av Gandarve fårgård, Hilding Thomasson, valde att köpa en bagge av Karl-Erik, som han tog över till Gotland. Resultatet blev att fårföreningen på Gotland satte sig emot köpet, och satte Gandarve Gård i karantän ett år och inget utbyte av djur eller handel fick ske från gården. Ja det var hårda tider då…

I början användes de grå fåren till pälsar. Lammskinnen såldes till bra priser till körsnärer, och det syddes många vackra gråsvarta pälsar med förnämlig lock. Namnet på rasen ändrades till Pälsfår. Karl-Erik Cederlöf fick fram många fina Pälsfår, och han exporterade bland annat till Holland, dit han skickade 50 tackor på 70-talet.

En känd körsnär som sydde pälsar var ballerinan Ninon Bostorp, hon flyttade från Stocholm först till Blekinge och sedan till Osaby Säteri i Småland, där hon sydde pälsar. Ninon önskade får som var avlånga i kroppen, de fick hon bästa skinnen från, medan Karl-Erik ville avla med breda får, för att få ut mer kött från fåret.

Lars Cederlöf driver sitt fars arv vidare i Åseda, med en välskött fårgård.

En annan känd fåruppfödare som har gjort mycket för aveln på fastlandet är KG Gunnarsson i Långasjö i Småland.

Fårägarna på Öland satsade också på de grå Pälsfåren under 60-talet, och många fina besättningar byggdes upp på Öland.

Under 80-talet exporterades från Småland grå Pälsfår till Danmark, och idag finns det även grå får i Danmark, där de kallas för Pelsfår och ullen Pelsuld.

För drygt 10 år sedan valde Fåravelsföreningen i Sverige att byta namn på det grå fåret till Gotlandsfår, Gotland Sheep och Gotland Wool. Den främsta anledningen var att rasen behövde ett internationellt gångbart namn. Många fårraser i världen har ett namn som är kopplat till en ort, till exempel Leicester, Oxford Down, Shropshire, Dorset, Ost-friesiskt mjölkfår.

 

Ullcentrum samlar in ullen från sydöstra Sverige, främst: Småland, Öland, Blekinge.

Den grå Gotlandsullen är den viktigaste ullen, och den största ullsorten i Ullcentrums garner.

Ullcentrum färgar mycket på den grå ullen. Dels på råull innan spinning, och av de färgningarna spinner Ullcentrum sina vackra melerade garner.

Och Ullcentrum spinner ljusgrått, mellangrått och gråmelerade garner, som Ullcentrum sedan låter färga garnet till vackra paletter.

 

En väldigt speciell sak med det den grå ullen, är att det inte finns några grå ullfibrer alls!

Utan grå Gotlandsull är en mix av kritvita respektive kolsvarta ullfibrer. Ljusgrå ull innehåller mer vita fibrer, och mörkgrå mer svarta ullstrån.

Det är därför som det grå garnet, och det som är färgat på grått garn, ger ett väldigt levande uttryck.

 

Vid pennan

Ann