Epidermisfjäll

                         Här är en närbild på två stycken ullstrån/fibrer.
Det man ser tydligt är fjällen, som kallas för epidermisfjäll.
Man kan se fjällen som ett slags snäckskal som gör ull glansig.
Det är också tack vare epidermisfjällen som ull kan tova/filta sig.
Som ni kan förstå så kan ull glida in i varandra från bara ett håll, längs med fjällen. Om man försöker från andra hållet tar de emot och hugger i varandra. När vi besökte en stor filtfabrik i Halmstad, Nordifa, sa de att ull aldrig slutar att tova sig. Ullstråna glider in och fastnar mer i varandra ju mer mekanisk bearbetning de utsätts för.
Men ull har olika lätt för att tova/filta sig. Av de två stråna på bilden ovan, kommer det högra stråt att filta sig mycket lättare än det vänstra. Det högra är mer grovt och ruffligt och ger mer motstånd för att glida tillbaka. Det vänstra stråt är glattare, slätare vilket gör att fibrerna inte hakar i varandra lika lätt.
Ett superwashbehandlat garn eller nylon är helt slätt, ytan är "död" och fibrerna halkar fram och tillbaka.
 
        (det går att klicka på de små bilderna)
En annan sak som är viktig i sammanhanget om ull ska tova/filta sig är hur fibrerna är placerade gentemot varandra. Den vänstra bilden försöker visa hur ett kardgarn ser ut i närbild. När man kardar ull i maskin flera omgångar, hamnar fibrerna huller om buller. Det gör att garnet/plagget lätt filtar sig tack vare att fibrerna har många ingångsvägar från alla håll och riktningar.
Den högra bilden visar ett kamgarn, eller ibland ett försiktigt handkardad garn. Kamgarn innebär att tråden sträcks och sträcks istället för att kardas. Då blir fibrerna parallelliserade, det vill säga de ligger snyggt jämsides med varandra. Då blir det väsentligt svårare för fibrerna att börja filta sig, de kommer liksom inte in i arbetet.          
 
Toviga hälsningar
Ann