Tvåändstickad vante - lite enklare

 
Förra hösten lärde jag mig tvåändstickning av Karin. En vante stickade jag upp, det tog tid, flera månader innan vanten blev färdig. Ja, det var en del annat som stickades/krokades emellan, och i början tar det lite tid innan man får upp fart. I alla fall tyckte jag om tekniken väldigt mycket, och det var roligt att just sticka tvåändstickning. Man kom in i en rytm som var behaglig.
När jag pratar med människor om tvåändstickning känns det som om det är en teknik som man antingen hatar eller älskar. Ja inte hatar precis, men många har prövat på och vill inte fortsätta.
Den vanligaste anledningen är att det tar sådan tid. Och med respekt att många inte har tid eller tålamod, utan på den lilla fritid som finns, att någorlunda i tid bli klar med sitt arbete.
Det är lite synd och jag har funderat länge över saken. Tvåändstickning har många fantastiska fördelar. Bland annat den struktur det blir. Så tät och skönt elastisk. Och egentligen är den rolig att sticka när man väl kommer in i den.
En till fördel är att strukturen blir mjuk och sviktande, lite fluffig som vid krokning, om man inte stickar så hårt.
Tydalvanten som är presenterad tidigare här på bloggen är en variant på tvåändstickning, fast det visste jag inte när jag gjorde den. Den vanten är stickad på stickor nummer 3½ med 2-tr garn istället för 2½ som är vanligast.
Med lite grövre stickor, och därmed lösare maskor framträder en mjukare känsla.
Plus att det går fortare att sticka.
Varför sticka så hårt och tätt?
De flesta vantar förr i tiden, även Ölandsvantar, var hårt stickade om jämför med vantar idag. Det var därför att vantarna fungerade som riktiga arbetshandskar. Livet var hårt förr. När vi idag ska arbeta grovt så brukar vi för det mesta ha gummerade arbetshandskar.
För när man stickar ullvantar hårt förlorar man lite av fluffigheten. Fast mönster framträder ibland bättre när det är tätt.
Därför har jag funderat över hur det blir om man tvåändstickar lite lösare och med ett tretrådigt garn.
Det har jag gjort de senaste dagarna (eller rättare sagt en liten stund på kvällen). På några kvällar har det blivit en ljuvligt skön vante.
En första stötesten kan vara uppläggningen. I böckerna visas för det mesta tre olika specialla uppläggningar för tvåändstickningen. Vackra men ack så svåra för nybörjaren att komma ihåg. Det borde gå bra med en vanlig uppläggning. Andra stötestenen för många är hur man håller i arbetet. Kan man inte hålla mer som vanligt?
Jo det går, och här kommer att visas ett mönster för den som enkelt och lite otradionellt vill komma igång med tvåändstickning.
 
   Först ska man ha en garnboll, enklast gjord på en nystmaskin. Om man inte har det, två separata garnbollar, eftersom man stickar med två trådar. Fäst garnet med en säkerhetsnål eftersom man måste snurra upp ofta.
Den här vanten la jag upp med bägge trådarna för att de skulle bli infästa i arbetet. Då blir kanten tjockare. Om man vill ha en tunnare, normaltjock, uppläggning gör man med en tråd precis som vanligt.
 
   Det som är viktigt att förstå är att man har två trådar att arbeta med. Den tråden som är senast stickad, och den tråd från maskan innan.
 
   Man stickar alltid med den tråden längst bort, så att trådarna används varannan gång.
 
   Viktigt är att garnet läggs på som Z över stickan, se bilden. Om man inte gör det blir maskan vriden. Ett till viktigt moment är att tråden man ska sticka med kommer bakifrån den senast använda. Man kan säga trådarna på baksidan alltid ska snos medsols.
 
Om det är första vanten du ska göra, kan det vara enklast att bara sticka räta maskor hela vanten, så att du kan träna in dig i tekniken. När den börjar flyta på är det sedan inget problem att börja med mönster. 
 
Mönster på vanten.
Tretrådigt ullgarn. Stickor nummer 4 helst, om du stickar hårt nummer 4½.
Garnåtgång 100 gram.
Lägg upp 40 maskor.
Sticka första varvet platt, med räta maskor i tvåändstickning.
(I början kan det vara lite pilligt när man inte har så mycket att hålla i.)
Vänd nu på arbetet så att avigsidan kommer utåt. Det är för att kanten inte ska rulla sig.
Lägg ihop kortändarna och börja sticka runt.
När arbetet mäter ca 6 cm börjar tumkilen.
Öka i 2:a m på 3:e stickan varje varv 8 ggr. Öka genom att sticka 1 m i främre maskbågen, och 1 m i bakre maskbågen.
Sticka 5 varv utan ökningar.
Sticka 1 m på 3:e stickan och sätt sedan över 13 m på en tråd i avvikande färg. Lägg upp 5 nya m ovanför tummen och sticka till lillfingertoppen.
Därefter börjar hoptagningar. De ska placeras i början på 1:a och 3:e stickan. Stick in stickan i bakre maskbågen på de två första maskorna, vrid stickan och hämta den sist stickade maskan från föregående sticka, dra maskan genom de två första maskorna. Gör hoptagningarna varje varv tills 3 m återstår på var sticka. Lägg stickorna parallellt och dra gernet genom omväxlande en maska från främre och en från bakre stickan.
Tummen.
Plocka upp 18 m, på tre stickor. Sticka till mitten på tumnageln. Minska 3 m per varv tills det är ca 8 m kvar, tag av tråden och drag igenom m.
Vänster vante, ökning av tumkil görs i den näst sista maskan på 2:a stickan.
Fäst trådar.
Lägg vantarna i hett vatten, en skvätt såpa och borsta vantarna med en hård borste på både utsidan och insidan.
 
  Mönstret  "O" . När man känner att man har kläm på tekniken någotsånär, är det dags att börja mönstra lite enkelt om man vill. "O" är ett bland de vanligare mönstren. Det går över tre maskor och två varv. Varv 1: sticka en avig maska, låt den tråden ligga kvar på framsidan (!), sticka en rät maska, sticka en avig maska. Varv 2: ta fram den senaste tråden till framsidan, sticka en rät maska, sticka en avig maska med tråden som finns på framsidan, låt den ligga kvar, sticka en rät maska, lägg tillbaka tråden till baksidan.
Det vill säga att O innebär en avig maska,
och - innebär en rät maska, med den andra tråden på framsidan.
När man stickar Tydalvanten är det "O" hela tiden.
 
Så här är vanten på bilden mönstrad.
Sticka 2 varv räta maskor. Varv 3 och 4: *2 rm, "O"*, upprepa *-*. Varv 5: räta m. Upprepa varv 3-5 så att det blir fyra varv med "O". Sedan så följer en av "O" raderna med upp som dekor längs med tumkilen. Det är den sista gruppen på sticka 2. Sticka 5 st "O" längs med tumkilen.
 
Hoppas att det här inte avskräcker er, det är roligt och enklare än det låter när man väl kommit in i stickningen.
Glada hälsningar
Ann
#1 - - Marianne:

Håller du verkligen garnet i vänster hand? Normalt är ju höger.

Svar: Ja, jag håller med vänster hand. Tycker att det går lättare och fortare då. Karin som har lärt mig använder höger hand.
None None