Att hålla en virknål

De allra flesta har fått lära sig hur man håller i en virknål.
Det finns bara ett sätt att hålla virknålen enligt den gamla skolexpertisen.



Virkning var det första jag lärde mig i textilslöjden i skolan, tyckte det var urkul och har virkat i hela mitt liv.
Man har inte reflekterat över hur man håller i virknålen. Det fanns bara ett sätt.
Sedan två år har jag också lärt mig krokning. Och plötsligt i somras, när jag satt och virkade, det gick så lätt och fort, tittade jag på min hand. Jag höll virknålen fel! Jag höll virknålen som en kroknål!
Jag försökte byta grepp till det "rätta" och det tog stopp. Det gick långsammare, det var omständigare och inte alls samma flyt.
Sedan dess håller jag virknålen som en kroknål, dvs inne i handen som en sticka.



Och det känns som om virkning har fått en nyränessans för mig.
Under hösten har jag börjat fundera. Varför ska man hålla virknålen som en penna? Varför är det mer rätt än andra alternativ?
En vän som har utbildat sig till textilkonservator, har berättat om stickning - att när man började dokumentera stickning i slutet av 1800-talet, fanns det tre olika sätt att sticka på i Sverige. Två sätt som brukades av allmogen på landsbygden, och ett sätt som överklassen stickade på. Den dåvarande hemslöjdsföreningen (med god vilja) skulle ta fram en stickteknik som skulle läras ut till unga, och definieras som korrekt stickning. De valde överklassens sticksätt. De två andra teknikerna har "glömts" bort. Krokning är en mycket gammal teknik, och som tydligen var ganska vanlig i vårt land för länge sedan. Det var också en enkel teknik som främst arbetar- och bondkvinnor nyttjade. Krokning har också valts/glömts bort. Därför funderar jag att kanske höll man förr virknålen också på samma som kroknålen i handen? Det kanske till och med var samma nål? Nu är det bara spekulation - men kan det vara så att överklassen som hade fått gå i skola, var med bildad, och då skulle man hålla virknålen som en penna för att det skulle se "fint" ut? Och jo, det ser "finare" ut att hålla virknålen som en penna, men det är absolut mycket obekvämare att virka på det sättet.
Sedan slog det mig, att Anita som arbetar på Ullcentrum, hon virkade i stora mängder i hennes tonår, långa gardinkappor, överkast mm. Och hon virkade så fort och smidigt att jag tyckte att ögat knappt hann följa med. När jag då träffade henne för över 30 år sedan, så reagerade jag på hur hon höll virknålen alldeles galet, som en sticka i handen.... Idag när jag frågar Anita, vem som lärt henne att virka på det sättet, berättar hon att det är från hennes mamma som kommer från Värmland.

(PS modellen som håller virknålen på bilderna kan inte virka, utan visar bara idén)

Happy virkning
Ann

#1 - - Tomtan:

Intressant! Jag virkar mycket långsamt... Har just lärt mig kroka (efter förebild från denna sida. Tack!) Kanske jag ska ändra "hållning" av virkkroken?!?!!?

#2 - - Mmatilda:

Intressant ide om överklassens inflytande angående vad som är "fint" och mindre "fint". Självklart är det stor chans att du har rätt i det!

Men det är enligt mig inte självklart att det är "absolut mycket obekvämare att virka på det sättet"! Jag menar att det är personligt hur man vill hålla virknålen. Sen om det beror på vad man råkade lära sig först eller om det finns nån annan förklaring det kanske är en annan sak.

Tror jag tra la la.

#3 - - Kerstin:

Min kusin lärde mej virka på ´fel´ sätt. Det tyckte inte min syslöjdslärarinna om, jag skulle virka på ´rätt´ sätt. Det gjorde jag när hon såg på, när fröken vände sej om virkade jag på som attan, när hon tittade så plitade jag sakta på. Grytlappen blev färdig men betyget blev lidande. Detta hände på 60-talet. Idag kan man skratta, men då var det allvar, rätt var rätt. Resultatet är ju virkning ändå.